}
Det är lättare sagt än gjort det!
 
Hitttade lite handfasta träningsmetoder från Harliga Hund (och som alltid så är texten från en annans sida fet och mina kommentaren i vanlig text):
 
1. Träna först valpen på att vara ensam i ett annat rum medan du fortfarande är hemma. Se till att valpen har sin säng och några leksaker, ta också bort sådant som den kan skada sig på eller som den kan förstöra.Hur gör man det? Ska man stänga in valpen i ett rum, för annars så följer hon ju bara med mig när jag går ifrån henne.

2. Säg ”Hej då, kommer snart”, när du går, och säg alltid samma sak varje gång du går. Var lugn och gör ingen stor sak av att du tänker gå, men försök heller inte smita. Ömka absolut inte valpen och försök inte distrahera/trösta den med mat eller godis. De orden har jag alltid sagt till mina hudnar genom åren och jag försöker vara lugn. Jag ömkar henne inte alls...

 3. Sätt ett hinder i dörröppningen, så att valpen kan se dig men inte ta sig förbi. När det går bra kan du prova att stänga dörren. Detta har jag aldrig gjort, men har haft toadörren på glänt från början och då pep hon som bara den. Nu kan jag stänga dörren och vara där inne ett tag och det verkar gå bra.

 4. Gå tillbaka efter någon minut och var neutral, hälsa inte för ivrigt på valpen när du kommer tillbaka. Utöka tiden som du är borta långsamt och successivt.  Det där med minutträning är så svårt tycker jag, helst om hon piper och gnäller. Jag har också hört att man INTE ska gå in igen förrän valpen är tyst - annars lär den sig att om jag låter då kommer husse/matte tillbaka till mig.

 5. Tänk på att alla valpar har olika personlighet, vissa valpar är från början mer närhetstörstande och lite otryggare. Det är viktigt att anpassa ensamhetsträningen efter varje valps förmåga. Närhetstörstande är Maya verkligen, men ändå upplever jag henne inte otrygg....eller är hon det då?

OBS: Enligt djurskyddslagen får hundar under 4 månader endast lämnas ensamma kortare stunder. Läs mer på Jordbruksverkets hemsida www.sjv.se. Enligt Jordbruksverket så kan hon nu få vara hemma ett bra tag, genom att hon passerat fyra månaders gränsen...

 
Men. jag måste erkänna att det är otroligt svårt när hon tittar på mig med sina underbart vackra valpögon. Det är också svårt genom att hon INTE behöver vara ensammen hemma genom att jag jobbar natt och Jocke jobbar dagtid. Men, samtidigt vet jag att hon måste kunna vara ensammen hemme.....det är bara ett måste. Vi kanske vill gå på bio, gå på stan, åka till tandläkaren/läkaren, gå på restaurang m.m.....och då kan ju hon inte följa med. Måste också löra henne vara ensammen i bilen/husbilen.
 
Fredrik Steen har lite andra metoder:
 
"Jag börjar med detta då både jag och hunden finns i bostaden. Jag lär hunden att den faktiskt får vara bakom ett galler i köket, då jag själv är i vardagsrummet (bara ett exempel). Givetvis är då köket ett utrymme där hunden känner sig hemma och i normalfallet känner trygghet. Jag placerar hunden bakom gallret, gärna efter en lång promenad eller annat som gör hunden lite trött, och struntar sedan helt i hunden". Det har jag aldrig gjort - alltså stänga in valpen bakom galler medan jag är hemma, men det kanske inte är någon dum idé. Jag förstår också att om man ska träna valpen med att vara ensammen hemma så är det som i all träning bäst om det fått utlopp för sin energi innan man tränar detta.
 
"Det kan yla, den kan skälla, den kan leva rövare – Jag bryr mig inte…. Detta även om jag finns där, jag är nära, jag finns bara meter från hunden……. men jag bryr mig inte. Inte förrän hunden slappnar av, och då menar jag verkligen slappnar av – då kan jag ta bort gallret." Där har vi samma teknik igen, fast denna gång har Fredrik sin hund fortfarande inne i huset...och jag brukar ställa mig på bron med stängd dörr. Men i husbilen så har hon fått varit ensammen medan vi suttit utanför, då bakom myggdörren. Hon har pipit och gnällt ett tag, men sedan har hon faktiskt lagt sig ner...
 
 
Svenska Kennelklubben har dessa tips:
 
"Beröm inte valpen för att den klarat av att vara utan dig en stund. Den kan inte förstå varför du talar vänligt till den i den situationen. Istället skapar du en förväntan hos valpen att ni ska mysa och gosa så snart ni återförenas". Detta har jag aldrig gjort, jag går helt sonika in och tar av mig kläderna med en hund som springer och viftar på svansen som en tok bredvid mig. När hunden lugnat ner sig...ja, då kan jag klappa om den lite.
 
"Om valpen blir alldeles förtvivlad, och inte lugnar sig efter några få minuter, måste du givetvis gå tillbaka. Men tänk på att inte heller då ta kontakt, även om valpen tigger om det. Prova många gånger om dagen och kanske det går lättare om du väljer tillfällen då valpen roar sig med något". Det är detta som är så otroligt svårt tycker jag....mitt hjärta blöder när man hör sin valp helt förtvivlad. Det klart man måste gå in igen, men precis som det står...gör ingen som helt affär av att du kommit tillbaka in igen. 
 
Jag vet att jag har brjat på tok för sent med ensamhetsträningen...men, precis som allt annat - bättre sent än aldrig. Hon har ju sovit ensammen i buren när hon var liten + att hon sovit i buren i husbilen...med stängt galler. Hon har pipit lite från början, sedan har hon accepterat läget och till slut somnat. Men, nu när hon till 99% är rumsren så har hon sluppit ligga instängt i buren mer...
 
Dessa bilder är från juni...redan då fick honvara ensammen bakom kompost gallret och på altanen - men, hon såg oss hela tiden.
 
 
Nä....träning och åter träning! Det är så otroligt tråkigt att bara stå utomhus och lyssna efter om hon gnäller eller inte. Nu när det börjar bli höst och mörkt ute så känns det ännu tråkigare att stå utomhus....kanske kan gå och sätta mig i bilen ett tag i garaget.
 
Efter ensamhemmaträningen så blir det bilträning, för där ska hon ju kunna vara ensammen med....hon har nu accepterat bilburen och lägger sig för att sova så fort vi börjar åka iväg...det känns så bra!
 
 
Hur har ni gjort med ensamhetsträningen för era valpar?
Jag såg ett inlägg som en vän till mig lagt upp på FB - att SPK (Svenska Pudelklubben) nu kommer att inte godkänna reslutat på arbetande hundar om de inte har RÄTT färg. Allvarligt? Vad har färgen med detta att göra? "Våra" flerfärgade pudlar är registrerade inom SKK (Svenska Kennelklubben), men om det dyker upp på hunddatan att hunden är flerfärgad...ja, då får de inte ens omnämnas. Min vän Lena har arbetat hårt med sina pudlar inom rallylydnad och vunnit en massa priser...de har till och med varit omnämnda i Pudel Nytt (en tidning som medlemmarna inom SPK får hem i brevlådan). Jag förstår att de som redan är med i rullarna är förbannade och så är jag med....jag har ju också en flerfärgad pudel som alltså inte kommer att erkännas av SPK än hur duktig hon än må vara. Så djävla sjukt!
 
Det står så här på Svenska Pudelklubbens sida:
 
"När tävlingsåret 2017 är slut kommer vi kunna presentera inte bara årets lydnads-, bruks-, viltspårs-, rallylydnads- och agilitypudel utan även Årets allround-pudel, vilket är nytt för i år!  

I och med nya regler i många av grenarna har alla listor genomgått en översyn och det är nya alternativt justerade statuter för dem alla. Gemensamt för alla utom agility och allroundlistan är att de numera uppdateras automatiskt då resultaten hämtas via hunddata på alla registrerade pudlar av godkänd färg där ägaren är medlem. Detta medför att hundens registrerade ägare måste ha sina uppgifter synliga på hunddata för att medlemskap i pudelklubben ska kunna kontrolleras. För agility- och allroundlistan skickar du som ägare in era resultat, gör det gärna löpande under året".

 

Hur kan en registrerad pudel inom Svenska Kennelklubben med stamtavla och allt behandlas så olika - är en tvåfärgad mindre värd än en enfärgad - ALLA är ju trots allt pudlar!
 
 
Jag har en liten förståelse att de inom SPK vill bevara den solida färgen inom pudlarna just inom utställningsvärlden, men inom arbetande hundar? Nä....nu fattar jag inte vad de håller på med. Alla ni som har en pudel från en solidkennel....som har vita tecken på sin hund.....räkans den också som en godkänd färg, eller får ni heller inte den uppmärksamhet din hund och du själv förtjänar inom tex rallylydnad eller agility? Om det är så att dessa hundar blir godkända av SPK...kommer de att få med sin bild i tidningen Pudel Nytt? Knappast!
 
Varför ska man vara med och sponsra SPK om de anser att min PUDEL inte är värd någonting i deras ögon? Funderar allvarligt på att inte vara med längre i denna för mig ni IDIOTISKA klubb!
 
En annan fundering jag har är VARFÖR är de så otroligt rädda för den flerfärgade pudeln? Den enda som skiljer den solida och den flerfärgade pudeln åt är en liten gen.....en gen som talar om vilken färg huden kommer att få. Om de är så rädda....varför dyker det titt som tätt upp pudlar med vita tecken i solida uppfödningar av pudel då för? Har de ingen koll på sin avelsbas? Nä....nu är jag riktigt förbannad! Är de rädda att bli utkonkurerade eller vad är det frågan om? Om de vill ha solida (enfärgade) pudlar...ja, men avla på solida färger då och låt vi andra som gillar de flerfärgade vara!
 
EN PUDEL ÄR EN PUDEL - oavsett vilken färg den har!
 
Vem har bestämt detta och på vilka grunder har detta gått igenom?
 
Lånat denna bild av Lena och texten till: "Mio...min lilla stjärna tog sitt 1:a cert (mästare klass) i rallylydnad igår. En 2:a plats å 92 poäng !
 
 
Lilla duktiga Mio....vad händer nu med hennes karriär inom Rallylydnaden? Vad kommer att hända med min Mayas karriär inom agility, rallylydnad eller vanlig hederlig lydnad? Kommer vi aldrig få våra reslultat godkända inom pudelvärlden? Vad händer då med våra reslultat om vi tävlar och vinner över en med en enda färg på pälsen? Kommer den enfärgade stå som vinnare eller vadå?
 
SKÄRP ER PUDELKLUBBEN!
 
Är det fler raser som särbehandlas där ute i vårt avlånga land?
 
Man kanske ska ta till rasistkortet som varje svensk verkar vara livrädd att bli kallad för. För det är ju just vad detta är anser jag - bara för att PUDELN råkar ha fler färger än en så ska deras resultat inte räknas inom SPK. Detta är verkligen en diskreminering på hög nivå och ett slag i ansiktet på alla som har registrerade pudlar med stamtavla och allt....men som enligt SPK inte har "rätt" färg på sin päls. Fy skäms på er!
 
Nu ska jag ta kontakt med SPK och be dem ta bort mig som Ombud för Örnsköldsviks Pudlar....om de inte kan acceptera och behandla min Maya korrekt...ja, då vill jag inte heller fixa och dona för de andra pudlarna som finns här i Ö-vik. Mobbing känns det som just nu....grrr!
 
Detta mail skickade jag till dem: "Jag heter Carina Westin och är ombud för Örnsköldsvik och jag VILL nu att ni tar bort mig som ombud genast!

Jag är riktigt och uppriktigt förbannad just nu på er – för att ni inte accepterar min pudel som en pudel och får genom det senaste protokollet (som handlar om arbetande hundar) ni hittat på inte kunna bli erkänd i hennes framgångar i framtiden av er inom SPK när hon skall tävla inom både agility och rallylydnad. Om ni inte accepterar min hund (som råkar vara flerfärgad), ja, då vill jag inte heller representera de andra pudlarna i Ö-vik heller!

Hoppas ni nu en gång för alla tar bort mig som ombud….jag känner att jag inte orkar med detta längre!

Med vänlig hälsning Carina Westin och hennes underbara flerfärgade Pudel  Maya, som är registrerar i SKK och har stamtavla!!!!"

 
Spara
Spara
Spara
Spara
Spara
Spara
Spara
Spara
Idag har jag gjort en sak som jag tänkt göra väldigt länge....en egengjord hundsäng av min gamla sletna tjocktröja. Nu är det gjort...det är inte vackert, men jag tror Maya gillade den. Jag hade bara röd tråd som var tjockare så blått och rött får gå för tillfället...
 
Detta behöver du:
  1. En gammal tröja
  2. En kudde
  3. Kuddstoppning
  4. Nål och tjockare tråd
 
Jag började med att sy ihop halslinningen.
 
 
Sedan så sydde jag i en rak linje rakt över tröja - från armhåla till armhåla. Detta bli ett stopp  mellan sargen/ärmarna och liggdelen/kudden så att kuddstoppningen håller sig på plats.
 
 
Nu började jag stoppa kuddstoppning för glatta livet in i ärmarna och hela vägen igenom så att allt tommrum blev fyllt. Jag kunde ha haft i mer...men, men...stoppningen tog slut allt för fort. Det går åt betydligt mer än vad man tror och tröjan jag använde var riktigt stor och vid.
 
 
När kuddstoppningen var klar så tog jag en gammal kudde och stoppade in den längst ner på tröjan. Jag sydde sedan igen den längst ner så att kudden är sitter där den ska.
 
 
Jag sydde sedan ihop den stoppade ärmarna med varnandra för att sedan fästa den i delen där kudden är. Detta gjorde jag på grund av att annars så sitter ärmarna löst och hunden kan åka igenom....hahaha!
 
 
Klart! Med min obefintliga sykunskap (som kanske syns) så tog detta ca 40 minuter att göra. Nu hoppas jag bara att hunden också gillar den...
 
 
Den verkar vara accepterad av Maya och nu ligger den uppe i vårat sovrum och jag hoppas hon kommer att använda den också. Min tröja var otvättad så den luktar mycket av matte...kanske en liten tröst för henne (hoppas jag). Men, det klart...hon ligger ju hellre i våran säng och sover om natten/dagen.
 
Detta blev betydligt billigare än att köpa mig en hundsäng som hon kanske växer ur relativt snabbt för 5 - 600 kronor....detta var helt gratis (hade allt hemma redan). Nackdelen är väl om hon skulle kräkas eller nåt i tröjsängen....då måste jag sprätta upp allt igen för att kunna tvätta tröjan och kudden hon ligger på. Men, vad gör man inte för sitt lilla pälsbarn!