}
Idag gick jag och Maya den korta rundan vi har i skogen. Men, innan vi kom fram dit jag skulle svänga av från vägen så hittade Maya spår av rådjur i snön och spårade dem en bra bit. Snacka om att hon blev ivrig.....
 
 
Jag funderade ett tag på om jag skulle våga släppa henne i skogen....men, tillslut så kopplade jag ändå lös henne. Full fart....som vanligt! Hon srpinger in långa lovar i skogen, men hon kommer alltid tillbaka så fort jag kallar på henne. Inga rådjur i sikte....inte älg heller för den delen - men, vi hittade massa olika sorters bajs efter stigen. Jag har på Maya hennes neongula reflexväst när vi är i skogen...då ser jag henne lätt.
 
 
Vackert på himlen....
 
 
På vägen hem så fick Mayas nos vittring på någon doft som kommer från skogen. Har båda två missat något djur under promenaden där? Hon stod länge och bara stirrade in i skogen och lyfte på nosen då och då....detta gjorde hon flera gånger under promenaden hem igen. Vad har hon känt för något?
 
 
Nu är vi hemma igen och Jocke ska snart börja laga sina underbart goda köttbullar som vi ska ha med oss till hans föräldrar på julafton....receptet på dessa ljuvliga små köttbullar hittar du här!
 
Idag gick vi en långpromenad i kylan....solen tittar fram över trädtopparna, men det är bara -16 grader ute! Så på med varma kläder på både oss tvåbenta och på den fyrbenta tösen Maya. Vi tänker gå en runda, men vi får chansa på slutet innan vi kommer ut på vägen igen. Vi kan ju inte gå helt vilse tycker jag....hahahah.
 
Det bidde en promenad på....ja, se själva:
 
 
Det är så mysigt i skogen, men det trista är att solen går så otroligt lågt denna årstid hos oss i Västernorrland/Örnsköldsvik. Det är knappt man ser solen genom alla träd....men, solen ger oss trots allt lite ljus så vi ser vart vi sätter fötterna. Det behövdes verkligen idag för att stigarna vi följde var många gånger täckta av is....så det gällde att hålla tungan rätt i munnen. Maya hon har inbygt fyrbensdrift så hon flög fram genom is, buskar och snår....hon är ju så lycklig när hon får vara lös.
 
 
Efter ett tag kom vi fram till en liten stig som vi följde och då kom vi ut på en lägda, men vi valde att fortsätta efter en nästintill oframkommlig stig i skogen i stället. Jocke hade sett en infart i skogen när han tidigare gått efter vägen mot Ovansjö....nu ska vi bara hitta den också!
 
 
Jippi...nu är vi ute på vägen igen och jag vet exakt vart vi är också....underbart! Men, det klart det är ju så mycket trevligare att gå i skogen, men om vi vänder om och går samma väg tillbaka så kommer det vara mörkt innan vi kommer hem igen.
 
 
Till och med Maya har frost i skägget.....hahhaha!
 
 
Nu vill vi alla in i värmen för att tina upp.....detta gör vi till varm dryck och lussekatter!
 
Vid klockan 10:30 gick jag och Maya ut på promenad i kylan och den strålande solen. Det är -15 grader ute och jag och Maya tog på oss ordentligt med kläder innan vi gick ut i december förmiddagen.
 
Att den låga solen kan ge en sådant underbart och vackert sken som gör att marken och träden gnistrar likt diamanter. Att sedan få se hur Maya också njuter av att få springa fritt under promenaden gör ju allt så otroligt mycket bättre och vackrare. Japp....ni har förstått det rätt - jag njuter!
 
 
På hemvägen så stannade vi som vanligt och pratade en stund med hästarna.
 
 
Vi var ute i lite över 1 timma och nu är jag kall om benen så det pirrar. Nu ska det verkligen bli så skönt att komma in i värmen och sätta sig uner filten en stund med en varm kopp te. Maya, hon var så varm och go på ryggen + att hon har ju i stort sett sprungit än hit och än dit hela tiden....så hon har hållit sig varm.