}
Idag så står det i ÖA...vår tidning här i Örnsköldsvik att en jämthund blivit uppäten av varg (eller björn), vid Stora Orrvattnet som ligger mellan Gideå och Björna...alltså ett stenkast ifrån där jag bor.
 
Blir så less på ÖA som har plustjänster....kan ju inte läsa hela texten...., men en på FB har fått tag i denna text:
 
"Jämthund uppäten nära Stora Orrvattnet: "Jag blev chockad".

Någon har blivit av med sin hund i trakterna kring Gideå/Björna. Hunden kan ha blivit tagen av en varg eller björn.

– Jag blev chockad när jag stötte på det som var kvar av hunden, säger Olle Nyström.

Jägaren Olle Nyström var ute på en fisketur i lördags när han stötte på hundkadavret.

– Jag var på gränsen mellan Gideå och Björna socknar. Vi var ganska nära sjön Stora Orrvattnet.

Olle Nyström uppger att det var vid lunchtid som han fick syn på den döda hunden.

– Jag har själv haft många hundar genom åren. Flera gånger har jag sett vargrivna hundar på bild, men aldrig i verkligheten.

Är du säker på att den här hunden har fallit offer för varg?

– Nej, jag är inte säker. Men det såg misstänkt ut. Nästan allt av hunden var uppätet; från frambenen till bakbenen, säger han och tillägger:

– Plus att revbenen var avbitna vid ryggraden. Jag har svårt att tro att det är en räv som varit framme. Till och med inälvorna är borta på hunden, säger Olle Nyström.

Vad är det för hund?

– Som jag kan förstå rör det sig om en jämthund. Om det skulle vara så att hunden har självdött så måste den ha hittats rätt fort av det djur som ätit upp den.

– Det var väldigt mycket blod på marken bara några meter från hunden.

Olle Nyström fortsätter:

– När vi var på väg till fisket såg vi en massa spår och skämtade om att det kanske fanns varg i området. På väg hem efter fisket sprang vi på den döda hunden.

– Utan att känna till vad exakt som hänt måste jag säga att det är en mystisk historia.

– Jag har ringt runt till hundägarna i jaktlaget och berättat vad jag stötte på i lördags. Det kan vara bra att hålla koll på hundarna".
 
Så här sargad var hunden av varg eller björn.....fy så fruktansvärt hemskt. Nu vågar jag INTE har Maya lös i skogarna mer. Björnen går ju i ide under vintern, men vargen finns året runt. Hur ska man kunna få sin hund att fatta att vargen INTE är en annan hund....eller fattar de det? Men, samtidigt så har ju också hunden inte sina rovdjursinstinkter uppgraderade som vargen har....eller björnen för den delen.
 
 
 
Kartan nedan visar verkligen hur nära denna attack var....den röda pluppen var där hunden hittades och där jag visar med pennan...där bor jag....fy sjutton så det är nära. En varg kan ju springa många mil på ett dygn....hua! Jag vet att det finns många varg och björnälskare där ute i landet, men de flesta bor nog i storstäderna och som inte överhuvudtaget kommer i närheten av dessa två rovdjur än på djurparker. Fördomsfull...ja.....helt klart! Det är INTE roligt att behöva vara rädd när man går i skogen...någonting som jag bara älskar att göra. De säger att de är mer rädd för dig än du är för dem....men, vad hjälper det om de börjar käka på våra sällskapsdjur eller andra tamdjur för den delen....grrrrr!
 
 
 
Fan också.....räcker det inte med björneländet som finns i skogarna...ska nu varg också finnas där. Det var inte länge sedan det var någon som tror sig sett varg i Bjästa också....som ligger några mil söder om där jag bor (ni ser ortsnamnet snett nedanför pennan vid E4:an).
 
(Bilden kommer från denna sida)
 
 Nä...fy tvi och vale.....när de kommer så tätt inpå blir det riktigt otäckt!
Maya har varit på kusinträff ikväll i Järved....hennes "kusiner" från Alnön i Sundsvall har kommit upp för att hälsa på över dagen. Vi blev bjudna dit på middag....och det tackar man ju inte nej till + att jag bums ville åka dit för att få snusa på lilla King (10 veckor gammal). Han är nytillskottet i deras familj - nu har de Baloo (brun dvärgpudel), Tindra (silver toypudel), Teddy (pomeranian) och lilla King (vit dvärgpudel) + två katter som fick stanna hemma. Självklart var det roligt att få träffa Christer, Karolina och Aida också...såklart!
 
Åh.....kan inte fatta att Maya varit så liten....jisses....hon är ju en jätte nu i jämförelse med lilla King. Vi hämtade ju hem Maya när hon var 10 veckor gammal....exakt samma ålder som det är på King nu.
 
Kan hon verkligen varit så liten? Här är en bild på Maya när vi hämtade hem henne i somras...(10 veckor gammal).
 
 
 
Men, oj så King var söt, han är som en liten karamell. Det är något speciellt med vitt + att han har samma namn som min vita storpudel....min änglahund
 
Nu kommer jag bomba er på bilder från kusinträffen...som gick alldeles förträffligt. Maya och King fann varandra nästan direkt....de blev riktiga buskompisar. Blir så faschinerad varje gång när man bara kan släppa ihop hundarna utan det minsta gruff....så underbara hundar vi har. Det som också var roligt att se.....det var att Maya kan utan problem ta sig an ett litet "syskon". Hon kan vara lektant.....hahhahah! Nä, ingen ny valp än på ett tag, Maya måste bli lite äldre först och få lite mer förstånd...men, ack så man blir sugen....det går inte att förneka.
 
 
 
...och så käkar vi tvåbenta mat. Oj, så det var gott....Karin har lyckats än en gång - älgfilé, potatisgratäng, svampsås och sallad.....ps....petade bort svampen. Köttet riktigt smälte i munnen....så otroligt gott det var!
 
 
 
...och så de fyrbentas tur att äta. Karin skar bitar av älgfilén och gav hundarna i sina matskålar....mums tyckte alla fem.
 
 
 
Efter maten tog vi alla det lite lugnt....till och med vovvarna. Lilla King somnade pladask på köksgolvet...han var så trött.
 
 
 
Efter en liten stund så var det fullt ös på Maya och King igen...men, först fick de smaka lite glass av Karin.
 
 
 
Nu tar vi det lugnt ett tag.....i soffan med alla vovvarna. Åh, vilket underbart gäng....denna bild blir man så glad av att se på. Underbara människor och underbara hundar.....
 
 
 
 

17 november 2017

Gene Fornby

Allmänt

Idag var jag och Maya och hämtade min mamma och Izor....så begav vi oss ut till Gene Fornby för att gå en sväng med hundarna i solen. Åh, så det är vackert där ute....alla tallarna och de mjuka stigarna och att solen skiner gör ju promenaden så mycket härligare.
 
 
 
Vi hörde hur det small i ett träd bredvid där vi stod....och fattade först inte vad det var som lät så högt. Till slut så såg vi vad som bröt tystnaden i skogen....en hackspett.
 
 
 
Maya var inte riktigt klok under dagens promenad....hon var precis överallt och var allmänt super jobbig. Hon skulle busa med Izor, hoppa på både mig och min mamma, dra i kopplet, trassla in sig bland träden i kopplet och jag fick till slut bli arg på henne för att hon skulle lugna ner sig....pust!