}
Idag träffades jag och Lena + alla hundarna vid Floragränd....ca 13:00. Vi ska gå en promenad runt Höglandssjön, den större av dom.
 
Lena är bara så underbart härlig att träffa...man blir liksom så himla peppad på hundträning. Hennes egna hundar Tuffy och Mio är så fina och lydiga....så vill jag att Maya också ska vara. Men, det sker ju inte av sig själv....hmmm.
 
Vi började med att gå.....och surrade om allt möjligt - i hundarnas tecken såklart!
 
 
Nu ska vi stanna till och ta oss lite fika. Jag har med mig en fullproppad ryggsäck, med lite allt möjligt. Lena hade också med sig fikabröd...så nu ska vi festa loss. Men, först så blir det vatten till hundarna....och så gofika till oss. Mums så det var gott....
 
 
Vi satt och pratade lite om att Maya drar så i kopplet och Lena som nu är rallylydnadsinstruktör, lärde ut lite enkla knep till mig....följsamhetens a och o. Hon visade också och Maya var hur duktig som helt...det märks att Lena är så himla duktig på det hon gör och lär ut. Jag har ju en duktig liten hund....hahahah! Jo, Maya är väldigt lyhörd och lättlärd, men jag har liksom fastnat i ett alltför djupt hjulspår när det kommer till att korrigera henne när hon drar i kopplet. Lena hon hjälpte mig....tusen tack för det. Nu ska det bli träna av.....hahahha!
 
 
Efter fikat och dressyrtips så gick vi vidare....
 
 
Tusen och åter tusen tack Lena för pepp och surr.....det behövde jag verkligen kände jag! Detta måste vi göra om fler gånger....är så otroligt tacksam för de tips och knep du kom med idag och vill gärna ta emot fler. Det märks så tydligt att Lena verligen brinner för den inlärningsmetod som hon arbetar med.....det riktigt lyser om henne när hon börjar prata om olika metoder. Jag bara står och njuter och lyssnar....man blir så peppad utav henne och hennes underbara hundar.
 
Nä....nu ska jag ut och börja packa husbilen innan Jocke kommer hem om ca 30 minuter. Vi ska till Salusand över helgen tillsammans med Jockes föräldrar och hans bror Christer (från Sundsvall). Det ska bli så mysigt och Maya ska få träffa sina pälsbeklädda "kusiner"....alla fyra.
 
Trevlig helg och återigen....TACK Lena för den trevliga promenaden.
 

16 augusti 2018

Hatar tovor...

Maya Pudlar

Någonting som jag inte fixar - det är att känna tovor när man klappar Maya. Idag har jag könt flera stycken...och det riktigt kryper i kroppen på mig. De måste bort....och det är NU!
 
Maya är nu 1 år och 4 månader gammal och det är inte förrän nu som hon verkar ha kommit in i den berömda tovåldern. Jag har för mig att den tiden brukar komma lite tidigare - kan det bero på att hon är kastrerad?
 
Jag har känt tre stora tovor på henne - på huvudet nära ena örat och två stora på insidan hennes lår.....grrrr! De små tovorna hon annars har ibland tas bort i soffan framför tv:en på kvällarna. Jocke är också så duktigt på att borsta henne....så skönt att inte behöva göra all pälsvård/tovutredningen alldeles själv. Jag blri så glad när jag möts av en borstad Maya när jag kommer hem på morgonen.....
 
De större tovorna tad bort nere i klipprummet där jag har mer redskap. Nu ska de väck...och detta är de redskap jag använder. Två olika kammar, en grov och en fintandad, kardan och L´Oréals absolut repair.
 
 
Nu börjar vi ta bort dessa förbenade tovor. Jag börjar med kardan, sedan den grova kammen och tillsist den fina kammen....och så kardan igen.
 
 
Denna tova var så ihoptovad så jag tog en liten klick av L´Oréals Absolut repair på fingret och började gnugga in den i tovan. Sedan tog jag försiktigt den grova kammen och började redan ut tovan...sakta men säkert tills den var helt borta. En underbar känsla som bara en pudelägare kan förstå....hahhaha.
 
 
När jag ändå hade henne liggandes på sidan så passade jag på att klippa hennes klor (som växer otroligt snabbt). Skönt att få även detta gjort...
 
 
Klar för denna gång....

 
Självklart blir det bus på gården efteråt......
 
 
Nu har jag en tovfri Maya igen....så otroligt skönt att ta på hennes päls och inte känna något annat än mjuk päls....
 
Ut på promenad med Maya....och hon är redo!
 
 
Åh, vad "vår" skogpromenadstig är förstörd nu efter att de gallrat ut i skogen. Det är ris och stockar som ligger huller om buller och det är stundtals riktigt besvärligt att ta sig fram. En sak som är säkert...Maya klarade dessa "hinder" utan problem och jag hade det lite besvärligare. Men, ack så vackert det är i skogen trots den stundtals förstörda stigen.
 
 
Maya fick vara lös och jag har nu godis fulla fickan. Hon måste ju få en chans att lyckas också när hon är lös, mot för förra gången då hon inte lyssnade (förra gången med fåglarna). Hn vill väldigt gärna springa långt i förväg, men så fort jag tyckte hon var för långt bort så kallade jag in henne och så fick hon en godis....hon lyckades varje gång! Stolt matte....