Pepper
Pepper kom in i våra liv när Isabell var ca 6 år gammal och King hade hunnit bli nästan 9 år. Pepper var en röd dvärgpudel från samma kennel som King.....Thomsten´s kennel. Han namn på stamtavlan var Thomsten´s Little Orange Pepper.....så hans namn blev kort och gott bara Pepper och vi hämtade hem honom 1998. På hans stamtavla så står det att han är aprikos, men han hade den mörka röda färgen långt upp i åldern.
Pepper var en bestämd liten herre och visade tydligt om det inte var något han gillade. Som tex när han bara var liten valp och han hade ett koppel på sig. Om jag ville gå åt ett håll och han åt ett annat...ja, då morrade han. Självklart så fick han inte som han ville och morrandet försvann så småningom.
När jag och Isabells pappa separerade så flyttade jag med Isabell och hundarna till en lägenhet. Men, Pepper kunde aldrig riktigt få någon ro i en lägenhet. Han stressade upp sig inför alla de olika ljuden som det innebär av att bo i en lägenhet. Han började skälla på ALLT....stackars liten. Vid den tiden så hade både "Halle" och "Spirre" gott bort, så mina föräldrar tog gladeligen över honom med öppna armar. Så nu var det bara jag, Isabell och King som bodde i lägenheten tillsammans, men vi träffade Pepper varje dag när vi gick våra promenader tillsammans. Pepper var med andra ord ingen lägenhetshund.....han ska bo i ett hus.
Pepper blev nästan 16 år gammal och han var mina föräldrars ögonsten.....allra helst då min mammas. Han kunde inte fått en bättre ålderdom än den han fick tillsammans med mina föräldrar. Men, innan han dog så hade han även hunnit med att bli pappa till en liten pudel (blandras) kille vid namnet Izor...som jag skriver om en annan dag. Så hans gener lever vidare.....ett tag till i allafall.
