Izor
Att vara utan hund efter det att King dog var helt sanlöst hemskt.....jag var så ledsen hela tiden och ville inte ens följa med min mamma när hon gick ut på en promenad med Pepper. Det kändes nämligen helt fel att promenera utan att hålla i ett koppel. Men, genom att jag just då pluggade på universitetet, så hade jag verkligen dåligt med pengar. Så att köpa en renrasig pudel....om jag nu skulle ha en hund ....var bara att glömma. Jag kom då i kontakt med en kvinna som bodde några mil ifrån där jag bodde som födde upp blandrashundar. En sak som är säker....jag hade aldrig trott att jag skulle äga en blandras. Men, så blev det iallafall! Win, win......jag skulle få en valp gratis om hon fick använda Pepper som avelshane. Pratade med mina föräldrar om detta och de var med på tåget, för de visst hur dåligt ställt jag hade + att de visst hur otroligt mycket jag saknade en alldeles egen hund.
På så sätt kom Izor in i våra liv....en liten pudelblandning som var född 2002. Enligt släktledsbeviset som jag fick med så hade Izor 87,5 % pudel i sig och så 12,5 % Lhasa Apso.....men, han såg exakt ut som en aprikos dvärgpudel.

Izor var en värligt lågrangad hund och så himla snäll på alla sätt och vis. Han var så försiktig med allt han gjorde och han var en otrolig lättsam hund. Men, på samma gång så var han väldigt orädd och var med på allt man kunde tänka sig.

Det var också riktigt roligt att mina föräldrar tar hand om hans pappa....Pepper. Izor är den som sitter och nartuligtvis så är då den andra pappa Pepper.

Izor blev nästan 16 år gammal och på slutet så blev han dement. Mina föräldrar övertog honom senare, men mer om detta i ett annat inlägg.
Izor fick också senare i sitt liv också den berömda ponycut frisyren och den passade honom helt perfekt.

