Halle
Vår Pudel nummer två kom in i våra liv 1986 och hans namn var enlig stamtavlan: Domestic Silver Halligune, men vi kallade honom kort och gott för "Halle". Jag köpte honom för egna pengar (3 500 kronor), för vi kan inte vara utan hund nu när vi äntligen hittat en ras som jag inte är allergisk mot. Jag köpte honom från samma kennel som Cesar kom ifrån.... och "Halle" var också silvergrå till färgen.
"Halle" var också en hund med stor pondus och självsäkerhet.....alla andra hundar liksom vek av när han kom och gick. Han behövde bara spänna ögonen i dom för att de insåg att de hade mött sin överman...hahhah. Han var verkligen en stor hund i ett litet format.
Men, "Halle" var ingen vacker hund i allafall inte utställningsmässigt.....han hade karprygg, för högt ansatta öron och för lågt ansatt svans. Men, han var helt underbar iallafall......för oss var han den absolut vackraste pudeln som fanns.
"Halle" blev bara 4 år gammal....han fick epelepsi och den medicin han fick mot denna hemska sjukdom gjorde att njurarna också började sviktade på honom. Han kunde helt enkelt inte hålla sig mer än några timmar innan han behövde kissa. Hur kan man ha sådan otur med sina hundar som vi haft hittils? Jag sa till mig själv att aldrig mer en hund från denna kennel.....men, men.