Börjar bli som en människa igen....
Fy, så jag varit förkyld.....jag har haft så otroligt ont i halsen, snuvig som bara den, hemsk hosta och helt slut i kroppen. Det började redan förra veckan att jag kände av att det inte stod helt rätt i halsen, det liksom kändes torrt, irriterat och varmt på något svårförklarat sätt. På torsdagen (gick då eftermiddags), så började även hostan och snuvan.....så jag sjukskrev mig. Allt i kroppen skrek att jag har feber, men enligt termometern så var det inte det....hmmmm. Hur kan man känna sig så knäckt utan feber i kroppen? Men, men......hela långa helgen så har jag inte gjort många knop, jag har sovit mycket och länge och sett på tv. Jag som hade så många planer inför min lediga fredag.....suck! Som om inte det vore nog med att vara krasslig, så har det varit soligt och varmt ute också. Kolla bara in denna vackra solnedgång för några dagar sedan....
Är hemma idag med, men än hur jag känner mig så måste jag åka på jobbet i morgon. Visst, det onda i halsen är borta nu, hostan hänger kvar (inte lika mycket dock) och jag får fortfarande snyta mig titt som tätt. Men, det jobbigaste just nu är att jag känner mig helt utlakad i kroppen och kände att jag bara inte orkade gå till jobbet i morse.
Men, för att få igång kroppen så gick jag ut på en kortare promenad med hundarna och självklart så har det börjat snöa så smått och det är -1 grad ute. Det värsta med denna snö är ju att man inte längre ser vart isen och gruset är på vår infart. Hundarna slirade på rätt ordentligt innan vi kom ut på vägen...
Ute på vägen så gick det bättre att gå och till hundarnas lycka så håller nu skaren för dem att gå på. Nu är det bara krånglet med koppel och plogpinnar kvar....hahhaha. Tur de är duktiga på att klara ut denna situation själva.....det är precis som om de vet vad de ska göra utan att jag ens behöver säga till dom. Så på det hela gick det ganska bra....
Var det i torsdags eller fredags som det blåste orkanvindar här hemma? Det har fallit otroligt många träd i denna storm + att det ligger kvistar i massor längs efter vägen. På vissa ställen ser det nästan ut som om det stått en timmerbil och lastat. Jisses, så det måste ha blåst! Det knakade rätt bra i huset och ibland så var man orolig att någon fönsterruta skulle ge vika, men det värsta skulle visst ha stormat under natten och då sov jag.
En av grannarnas fågelbord......domherrar.....åh, så de är vackra. Jag skulle så gärna vilja ha ett fågelbord här hemma också.....men, de drar ju även (tyvärr) till sig möss och annat otyg. Men, jag måste bara hitta en plats där jag fortfarande kan se dem, som inte är så nära huset.....hmmmm, men, vart?
Jaha, då var det bara att halka hemmåt igen på vår infart. Jag upptäckte att i detta blidväder som varit så har allt grus liksom sjunkigt ner i isen, så det är återigen en isgata. Ja, ni ser ju själva hur halt det är för små pudeltassar...och kommer det mer snö så kommer ju inte broddskorna heller hjälpa så mycket. Vilken knepig vinter vi har haft i år......
Dessa tingest har varit mina "kompisar" hela långa helgen......roligare kompisar kan man ju ha! Nu efter promenaden så är jag alldels svettig och känner mig helt slut på. Det är hemskt att inse hur fort kroppen förfaller när man är sjuk i några dgar.....huvva!
