In i skogen vi går.....trallallala!
Men, innan vi går in i skogen så måste jag bara visa vad vi fick se idag hemma på vår gård nu på förmiddagen. En stor fågel satt först inne i granhäcken och den flyttade sig lite senare till staketet. Den bara satt där och såg lite vimmelkantig ut. Undra om den blivit påkörd och att den var lite groggy? Vi stod och tittade på den ett bra tag innan den skakade på sig och flög iväg. Det enda vi kom fram till var att detta måste vara en sparvhök.....eller vad tror ni? Vacker är den iallafall.....och så häftigt att få se en på så nära håll.
Men, nu går vi in i skogen och ingen av hundarna behövde ha på sig sina koppel på hela denna promenad, som tog ca 45 minuter. Det är ju bara så härligt att vi bor så nära skogen att inga koppel behövs....men, självklart så var de ju med. Det var lite lerigt till och från efter skogsmaskinerna, men vi höll oss mest inne i skogen (alldeles bredvid hjulspåren).
Våran fina Kira....
En sak som är säker....det är verkligen full fart på brudarna i skogen. Jag blir så himla glad att de fortfarande är så pigga.....de har ju trots allt kommit upp en bit i åldern. Maya blir snart 8 år gammal (den 10/4) och Kira är ca 6 år och 4 månader. Båda tycker det är så otroligt roligt och spännande att få flyga fram i skogen och undersöka stort som smått. Kira gör fortfarande lite större lovar i från oss än vad Maya gör, men de är båda alltid väldigt snabba att komma när vi visslar på dom. Hade de inte kommit när vi kallade på dom...ja, då hade de inte heller fått vara lösa. Lyckliga lydiga hundar....det ligger något i det uttrycket!
Vi stötte på en rotvälta som såg väldigt farlig ut. De har kapat ner trädet, så den stod bara rakt upp utan mothåll alls. Jag kallade in hundarna och Jocke tryckte till den så att den ramlade på plats igen, med en duns. När den väl var på plats igen så såg det ut som en lite tron av själva stubben som var kvar. Självklart då måste ju Maya testa denna sittplats mitt ute i skogen...hahhaha.
Kolla stjärnmönstret i ett av träden de kapat ner.....tjusigt värre.
Vi traskar vidare.....över snö, nedfallna träd, stenar och stubbar.
Mina flygande pudlar......Kira kommer i full fart mot mig och Maya är hoppar i full fart tillbaka till Jocke. Det verkar vara så enkelt för dem att bara hoppa över dessa "hinder", själv så går det inte lika smidigt om man så säger...hahaha.
Ute på snön igen.....och den sista biten hem såg ungefär ut likadant hela vägen. Men, tack och lov så höll skaren att gå på och vi sjönk bara igenom några enstaka gånger. Det är ju bara så otroligt underbart att återigen kunna gå i skogen och bara mysa....livet är bra härligt ändå. Strålande sol och blå himmel.....kan det bli bättre en lördag i april?
Hemma igen och hundarna klättrar upp en bit på den stora snöhögen vi har kvar på gården. Undra hur lång tid det kommer att ta innan den försvinner helt?
