Kastrering...dag 4 (hemmarehab)
Huvva, vilken jobbig kväll och natt det var igår.....pust, suck och stön och naturligtvis stackars, stackars lilla Maya. Jag trodde i min enfald att när hon hade fått bort det strama plåstret runt såret så skulle allt bli så mycket bättre...men icke sa nicke! Såret håller på att läka ihop och det kliar nånting hemskt på henne - det är inte heller så lätt när hon själv inte kommer åt att klia heller...stackarn. Jag kliar åt henne och hon ligger alldeles still och hon rör inte en enda fena...
Tänk er själva att inte få klia på det ställe som kliar....jag vet att jag skulle bli galen - precis som Maya blir!
Av någon anledning så vill hon ligga högt uppe bland kuddarna i soffan, det kanske gnuggar lite mot det kliande såret där uppe....
Hon försöker hela tiden klia sig på magen, men hon kommer inte åt såret...än hur hon försöker. Hon hoppar på tre ben samtidigt som hon försöker gå....stackars liten. Men, ibland sätter hon av i full fart (än fast hon inte får) och ser helt överlycklig ut att få sträcka ut kroppen. Hon har inte ont i såret (tror jag), utan det verkar mest bara klia och klia och åter klia. Undra hur länge detta kommer att pågå?
Solen skiner och det är bara -2 grader ute, men det blåser trots det riktigt kallt.
Jocke tog med sig henne ut på en promenad - hon tycker det är så mycket skönare att vara ute. Men, det klart...då behöver hon ju inte ha på sig bodyn eller annat skydd över såret på magen. Hon är nästan precis som vanligt när hon är ute på promenader....det kan ju ibland börja tokklia och hon hoppar på tre ben ett tag.
Mat och sedan medicin....
På detta sätt verkar hon tycka det är allra skönast att ligga - tätt intill oss på mage, medan vi stryker henne på ryggen. Så kunde hon ligga jättelänge igår också.....stackars liten. Nu får det väl ändå sluta klia på såret snart....
Jo...jag tror grannen tagit en bit av vår granhäck igår när han försökte få undan lite snö i korsningen. Det har varit så svårt att kunna se om det kommer någon bil innan...
