}
Jag vet inte alls vart jag ska börja.....är så fruktansvärt ledsen och hjärtat är på väg att gå i tusen bitar!
 
Kuro har varit hängig en tid och haft väldigt torr nos, än vad vi fått av veterinären att smörja hans nos med så har det inte försvunnit. Nu på slutet - de senaste två veckorna så har han till och med haft snor rinnande ur sin nos. Det har varit både hårda kusar och rinnande och han har varit väldigt öm om nosen också. När Jocke varit ute på promenad med honom - redan i maj månad tyckte han att han inte riktigt ville hänga med som vanligt.  Det sista som fick mig att ringa till veterinären igen igår, var att han gnäller som bara den när han försöker gäspa eller gapa stort. Sagt och gjort fick en tid idag klockan 14:00 på Reginas Veterinärklinik.
 
Min pappa och mamma var hundvakt åt lilla Maya medan jag skulle åka, men min pappa sa att han absolut ville följa med oss....och det var en sådan tur.
 
Jag var helt SÄKER på att han fått problem med någon tand inne i käken, men Regina såg och kände ganska snabbt att detta var något helt annat det rörde sig om....hon var 99,9% säker på att det var en TUMÖR som satt i hjärnan bakom hans ögon. TUMÖR.... snacka om en knytnävsslag i min redan onda mage! Fattar ni hur otroligt jobbigt det är att åka dit i tron att de skulle dra en tand och sedan åka hem med ett tomt koppel?
 
Veterinären sa att hon kunde ge honom en dunderkur med kortison, men att hon inte trodde de skulle göra någon skillnad...med risken att han blir fort sämre under helgen. Jag vill ju inte att han ska lida....min älskade vän!
 
Ringde Jocke och berättade medan tårarna sprutade nerför mina kinder och sedan för min pappa som satt och väntade i min bil. Pappa följde med mig in när jag tog beslutet att han skulle få somna in där och då. Fy fan, vad detta är hemskt....att lämna sin älskade hund på detta sätt! Det västa är att bara för några dagar drömde jag att vi måste ta bort Kuro för att han var sjuk och att jag gick en promenad själv med honom igår - en grej som jag inte gjort på flera månader nu. Har allt en mening? Nä....att Kuro skulle dö kan INTE ha någon som helst mening!
 
Jag är fortfarande i chock!
 
 
Nä, nu rinner tårarna igen! De verkar aldrig ta slut....lilla Mayas päls är dyblöt av alla mina tårar!
 
Jag som BARA skulle få en tid för att dra en tand på honom....en tand.....inte en tumör! Är så chockad av detta besked och nu sitter jag ocg funderar på om jag verkligen gjorde det rätta för honom....tänk om det inte var en tumör? För att få reda på det så skulle jag måsta åka till Sundsvall eller Östersund som hade en sådan röntgenapparat som behövdes. Hur kan jag boka tid åt honom till veckan när han skriker av att bara öppna sin mun? Är i toatl chock fortfarande...kommer nog ta ett bra tag innan detta hemska sjunker in.
 
KURO FINNS INTE MER! KURO FINNS INTE MER! KURO FINNS INTE MER! Min galna, roliga, påhittiga, som fick mig att skratta varje dag, hans lekar ute på gården, hans busiga ögon, hans huvud i mitt knä - HAN finns inte mer!
 
Gaaaahhhhh.....jag orkar inte mer! Hur mycket ska en männsika tåla? Först var det Royce i slutet av april som fick somna in, sedan min mage + operation och nu Kuro på det! JAG orkar bara inte mer nu!
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress