Vinterpromenad...
På morgonen när jag och Maya vaknade så var det alldeles mjölkvitt ute....allt hade samma färg kändes det som. Det är både trist och vackert på samma gång....jag bestämde mig för att det var vackert....lite mystiskt på något sätt.
Vid 13:00 gick jag, Jocke och Maya ut på en längre promenad, det är bara -2 grader ute och riktigt skönt. Vi hann bara gå en liten stund efter vägen innan vi stötte på schnauzern och hennes matte. Hon var lös och ägaren sa att hon är bra på att uppfostra valpar....hahah. Det kan behövas med vårat lilla yrväder, men Maya hon sprang och retades medan den 12-åriga damen bara morrade åt henne. Maya var allt för snabb för henne och hon var absolut inte rädd för morrandet...hon morade till och med själv (busmorr). Lite senare så stötte vi även på Labradoodeln (som blev 1 år i november), men hon fick ha på sig kopplet genom att hon var relativt nykastrerad. Den tjejen var lite mer försiktig av sig....så Maya tyckte inte hon var så skoj att leka med + att hon satt fast i kopplet medan de andra två var lösa.
Vi gjorde ett litet test på Maya....ägaren till schnauzern åkte iväg med sparken och jag och Jocke stod kvar på samma ställe. Maya hon sprang med schnauzern, men efter ett tag upptäckte hon att vi inte var med. Då var hon så duktig och vände om och sprang tillbaka till oss....duktig liten tjej!
Det är så otroligt vacker efter denna väg....snön hänger tung på grenarna och djurspår i massor + att det är väldigt lite trafik efter den vägen. Jag skulle faktiskt kunna bo efter denna väg....utan problem, jag bara njuter. Men, nog hade det varit så mycket härligare om solen kunde titta fram bakom molnen.
Väl hemma på gården så såg jag att Maya till och med har istappar på öronen...och snöklumpar överallt under magen och på benen. Så nu ska vi in och torka henne torr....än fast hon helst hade velat vara kvar ute på gården och leka mera.
Så vackert det blev på himlen efter vi kommit in....ut på bron och knäppa kort.
Nu blir det en varm kopp te och mys i soffan...