Hemresan.....buhu!
Åh, så hemskt det är att måste lämna Isabell.....vem vet när jag får krama om henne igen. Det är både vemodigt och skönt på samma gång att börja resan hemmåt, mot Sverige och Täfteå igen. Denna flygplats (Dulles i Washington), är inte att leka med....oj, så stor den är. När vi kom var det sent på kvällen och då kunde vi inte riktigt se hur stor den var.....men, nu.....oboy!
Vi packar ut alla våra resväskor och Isabell och Kris hjälper oss med dom in på flygplatsen. Tack och lov så är det AC inne på flygplasten, för utomhus är det stekhett. Isabell visar oss vilket flyg vi ska på och vart den går ifrån......oj, så mycket det är att tänka på just nu!
Nu är det bara det hemska farvälet kvar, för de kan ju inte följa med oss längre än hit. Nu ska vi nämligen bege oss till incheckningen och tullen......gruvar mig. Vi kramas och gråter en skvätt.....och så helt plötsligt så är det bara tre av oss som lämnar och två blir kvar. Åh, vad jag saknar henne redan!
Nu har vi kommit fram till gaten vi ska åka ifrån....och lyckades ta oss igenom securityn helskinnade. Förutom att jag blev tagen åt sidan och de kollade mina skor.....Crocsen med bling på. Troligtvis så gav scannern/metalldetektorn ett utslag på dessa, så jag blev stoppad och de svabbade mina skor. Men, varför ska de vara så otrevliga för?
Ja, här sitter vi och väntar på att gå ombord på planet som skall ta oss till Köpenhamn.....just, nu vill jag bara komma hem!
Äntligen sitter vi nu på planet som ska avgå klockan 22:05 (amerikansk tid). På det planet var det så många småbarn med...så jag blev orolig att de skulle skrika hela natten igenom. Men, de tar väl det planet med förhoppning att de ska sova hela resan.
När vi väl kommit till rätta så startade vi alla varsin film att titta på......men hörlurar som flygvärdinnorna erbjöd oss. De var inte det skönaste att ha i öronen, men de funkade. Jag och mamma lyckades tillslut att somna i ca 2-3 timmar, pch det var så skönt att desa timmar liksom bara flög iväg och helt plötsligt så var det baar någon timma kvar tills vi ska landa i Köpenhamn/Danmark. Johanna tror jag inte fick en blund i ögonen, för jag fattade det som om hon hade lyckats se tre filmer under resan.
Framme i Köpenhamn och nu har vi 3 1/2 timmas väntan på flyget till Arlanda/Stockholm. Full aktivitet på flygplatsen och människor de sitter ner, de går i sakta mak och så finns det de som ser så stressade ut så att de till och med springer. Vi tillhör tack och lov de två första kategorierna...hahha. Vi sitter nu och väntar på att planet skall bordas....och när vi kommit fram till Arlanda så har vi bara ett flyg kvar tills vi är i Umeå och Jocke hämtar oss.
Arlanda....äntligen på svensk mark igen! Det är väldigt jobbigt nu att ha 4 timmar och 10 minuter "layover", innan planet skall avgå. Men, vi slipper ju i allafall stressen...så vi går och sätter oss och äter lite middag och tar det bara lugnt.
Vi fick gå på planet 20 minuter tidigare och vi lyfte även 20 minuter tidigare. Snabbt upp med telefonen och jag hann skicka ett sms till Jocke innan det var dags att sätta på "flygplansläge" på mobilen igen. Han måste ju få reda på att vi anländer tidigare än planerat, för han har ju en bit att köra från Ö-vik (Täfteå).
Än en gång är vi uppe i luften.....men, nu är det bara 1 timmas flygning innan jag får träffa Jocke igen. Hundarna har fått stannat kvar hemma, annars skulle vi inte få plats med oss fyra (inklusive Jocke) + alla resväskorna.
En sak som är säker....jag kommer INTE att sakna teet som de serverar på flygplanen. Längtar så efter en kopp riktigt te i min alldeles egna mugg därhemma.
Nu landar vi snart.......åh, så jag längtar att få komma hem igen och soooooova!
Jocke körde precis in på Umeå flygplats när han såg vårat plan landa....vilken tajming! Vi kramades (såklart) och så var det dags att än en gång rulla iväg med våra resväskor och packa in dem i bilen. Vi kommer bara att köra hem till oss, för mammas bil står kvar där sedan vi åkte iväg. Men, varken Johanna eller min mamma ansåg att de var så pigga att de skulle kunna köra bilen. Så Johanna hade ringt till brorsan och Niklas (hennes pappa och lillebror), så de skulle komma och skjutsa hem dom. De stod på vår gård och väntade när vi kom hem och Jocke gick för att släppa ut hundarna. De blev så glada.....men, inte bara för mig utan alla som var där ute på gården. Hmmm.....men, när de hälsat på alla så kom de och var lite extra glada till mig igen! Åh, så jag har saknat dom två små lurvtussarna!!!
Snabbt packa upp de saker Jocke skulle få.....två whishey, en tröja, ett par shorts, dvd box, godis och fikabröd + alla vattenflaskor. Han blev jätteglad över allt och porvade båda whiskeysorterna innan vi gick och la oss....hahhaha.
Nu ska jag soooova och åter sova. Jag har nu varit vaken i över ett dygn....och det känns.
Så härligt att vara tillbaka.....men på samma gång så vemodigt att lämna Isabell over there! Längtar redan tills vi ses nästa gång.....