Ut i friska luften...
Idag har jag och hundarna tagit en kortare promenad i friska luften tillsammans (mulet och +5 grader). Det var både skönt och jobbigt på samma gång, det känns att man haft feber i kroppen om man så säger. Den längre lunchpromenaden får Jocke ta själv med hundarna.....phu.
Båda Maya och Kira fick både höra och se några återvändare idag ute på lägdan. Det var två tofsvipor som spatserade fram och tillbaka.....flög en kort bit i luften för att sedan spatsera igen. De har flugit en bra bit innan de landade här hemma i byn.....de övervintrar nämligen i sydvästra Europa (b.la. Spanien). Bra jobbat pippifåglarna.....
Vi gick ner på lägdan så att hundarna fick springa lösa en stund (absolut inte samma lägda som Tofsvipan var på). Skönt för hundarna att få springa lös en stund.....och inkallningen funkar fortfarande perfekt. Men, med just inkallning så är det bara att träna och åter träna och jag kallar in dem flera gånger under en promenad.....bara för att testa dem. Gör någon ett fel så påpekar jag det direkt och de får göra om och göra rätt. För är det något som är så viktigt att en hund kan.....så är det just inkallningen tycker jag.
Än finns det inga musöron på björkens grenar, men tycker mig skymta lite ljusgrönt i toppen på knoppen. Men, det kanske bara är önsketänkande från min sida...hahha.
Det har verkligen försvunnit massor med snö ute på lägdorna denna vecka jag varit inomhus.....härliga tider.
Nu till det mindre roliga....som det heter "det som göms i snö, kommer fram i tö". Undra när de skall komma och fixa allt de förstört när de grävde ner elkablarna i höstas? De sa att de skulle komma och fixa till våren, men de sa i och för sig inte vilket år de menade. Det ser för jäkligt ut och jag är så ledsen för just i början på vår granhäck...nere vid diket, brukar det alltid komma vårens första tussilago. Men, som det ser ut nu så är troligtvis dessa tussilagorötter bortgrävda....buhu.
Uppe ovanför snickeriet så är det en leråker + att det är en stor jord/stenhög där elstolpen tidigare satt. Inte vackert precis......
Jag blir lika förundrad varje gång man hör en liten fågel som sjunger, denna gång var det en talgoxe. Hur kan det komma så högt ljud från en sådan liten kropp? Jag stod ett bra tag och bara lyssnade på den medan den höll en serenad för oss tre.
Tillbaka till det där med feber! Jag förstår så väl att sjukhuset och andra läkare har satt en gräns på vad som är feber eller inte....vid just 37 grader. Alla har ju som sagt lite olika "normaltemp", så någonstans måste de ju sätta gränsen. Men, för mig är denna gräns hemskt orättvis.....för när jag har feber så räknas ju den knappt. Jag är som sagt var väldigt lågtempad.....35,9 hade jag efter promenaden idag. Jag vet inte om kan kan räkna om temperaturen på något sätt? För om jag skulle räkna om den som jag tror, så skulle jag ha 1,1 grad mer än vad termometern visar......är det rätt? Alltså så skulle jag ha haft 39,3 som mest i feber denna vecka....kan det verkligen vara möjligt (hade 38,2 då på termometern)? För termometen är väl också 37 de normala....eller?
Många tankar en torsdag....hahhaha! Men, huvudsaken är ju att jag återigen är feberfri....jippi!