Känner mig ganska pigg idag!
Idag har jag som max haft 37,2 graders feber....och det är ju knappt någonting alls. Hostan är det sisådär med, men om man tittar på Jocke så har han ju hostat i snart 2 veckor. Jag hoppas verkligen inte att jag åker på samma helvete. Jag är fortfarande förkyld, men inte alls lika mycket som igår.....jag ser en liten glimt av tillfrisknande. Men, huvudvärken vill inte ge sig....suck. Jag tror att huvudvärken har kommit i samband med hostan.....eller kan det vara bihålorna som ställer till det?
En sak som är säker.....hundarna har det tråkigt här hemma, trots att både husse och matte är hemma. En som verkligen kan uttrycka sitt missnöje det är Kira....hahhaha.
Men, vid lunchtid så tar husse på sig ytterkläderna och då har vi två glada hundar igen. Som vanligt så går Kira först och sedan kommer Maya släntrandes.....hahahha.
Det var våffeldagen igår, men vi firade den dagen idag istället. Mums!
Hundarnas utkikspost i köket och där verkar de tycka om att lämna sina leksaker. De har lämnad dessa väligt fint tycker jag.....om man tänker på att det är hundar som lagt de så prydligt i fönstret.
Blir så full i skratt åt Kira.....och galen blir man också på samma gång. När jag kliver upp och ska släppa ut hundarna så är det alltid Maya som kommer ner först. Jag släpper ut henne på gården och hon springer runt lite innan hon hittar ett bra ställe att kissa på. Efter ca 5 minuter så kommer Kira ner och då vill hon också gå ut på gården och kissa. Men, hon har gjort detta till en spännade lek eller uppgift, vad man nu kan kalla det för. För nu så ska hon följa Mayas spår kors och tvärs på gården innan hon hittar just det ställe Maya kissat på.....och ska då kissa på exakt samma ställe. Det går väl relativt bra när man inte har någon tid att passa.....men, förmiddagveckorna så håller jag bokstavligen på att bli galen på henne.
Nu är fotona på min pappa och Jockes mamma klara för att hängas upp på våran släktvägg i trappen. De kommer att bli så fina där......men, allra helst så hade vi ju önskat att båda var kvar i livet bland oss. Vi saknar dem så otroligt mycket och det går fortfarande inte riktigt att förstå att de inte finns mer....för nu finns de bara i våra hjärtan och i våra minnen. Livet är grymt ibland!
Solen är på väg ner bakom träden och klockan är 17:30. Det är så härligt att det bara blir ljusare och ljusare ute.....både om mornarna och kvällarna.
