En onsdag i mitten av oktober
Nu börjar mörkret smyga sig på oss från alla håll....både på morgonen och på kvällen. När jag åker på morgonen (04:30), så är det alldels bäckmörkt ute och när jag åker hem vid 14:00 från jobbet lyser solen en kort stund. Redan vid 17:20 går solen ner, men det blir mörkt redan innan det. Nu längtar jag att få sätta upp utebelysningar och skrämma bort mörkret lite. Jga hoppas att vi hinner med att sätta upp belysningen på körsbärsträden nu till helgen....inte julbelysning utan en stark lampa sim lyser upp trädets krona.
En annan sak som är väldigt trist och tråkigt.....det är att min chef sa idag när vi skulle gå hem att en av mina arbetskamrater (på mitt skift), har fått positivt på ett covidtest han har gjort. Suck! Ska denna plåga aldrig ta slut? Nu blir det till att börja hålla avstånd igen och återigen börja sprita sina händer i tid och otid.....suck.
När vi (jag och hundarna), kom hem vid 16:00 tiden idag så bar jag in allt som jag handlat på Ica och sedan gick vi ut och busade på gården en stund.
Nu har vi inte många plommon kvar på trädet.....och vissa träd har knappt några löv kvar heller.
Utemöblerna är inplockade och nu är det bara snön som fattas. Visst, det blir fint och ljust ute snär snön kommer.....men det behöver ju inte komma så mycket. Ett 2 dm jämt snötäcke över landskapet....det hade varit något det. Jag funderar också på hur denna vinter kommer att bli.....för enligt rönnbären så kommer det bli lite snö...men kallt.
I år har Jocke satt upp plogpinnar på vår infart......det kommer verkligen att underlätta snöskottningen med traktorn.
Klockan är nu 17:00.....och solen har redan försvunnit bakom träden. Åh, så jag saknar sommarens ljusa kvällar och mornar för den delen.
