Sista november....
Idag är det den sista november och i morgon är det den 1:a advent.....snacka om att tiden flyger fram. Det är mörkt ute idag...trots att klockan bara är 10:30. Det är en blöt och grå yllefilt som hänger över oss idag och jag tror de där uppe har storstädning....för det snöar lite smått också. Det trista är ju förstås att det bara är 0 gradigt ute idag, så snön som faller är riktigt blöt.
Men, ut i skogen vi går ändå och nu när det är såpass mörkt...även dagtid, så får även hundarna ta på sig sina varselvästar. Den svarta färgen både Maya och Kira har i sina pälsar liksom försvinner i allt det mörka annars. Nu syns de......hahhaha. Längtar så till den 21 december, för då är det vintersolståndet och vi går då mot ljusare tider igen.
Iskristaller på de torkade blommorna finns överallt runt omkring oss och de är ju bara så vackra.
Nä, nu hamnar jag på efterkälken (som vanligt).....hahhah. Detta är det som är det trista med att hamna på efterkälken. Jocke väntar in mig (så snällt)....men, så fort jag kommer ikapp så fortsätter han att gå. Men andra ord.....jag får aldrig vila!
Kira är sugen på lite godis...hhahah
Nu fortsätter vi......och tar oss över stock och sten + en massa nedfallna träd. Nu inser jag vilken tur det var att jag inte gick in i skogen, den dagen det blåste så hemskt ute (för en vecka sedan ca). Det hade blåst ner betydligt mer träd än de jag fotade idag....hua, så hemst att ha hundarna lösa och man skulle höra hur det knakade och ett stort träd föll. Vilken tur jag höll mig på vägen den gången.....för med största sannolikhet, så var det då dessa träd fick ge upp för stormvindarna.
Nu är vi ute på kalhygget igen......och allt blir åter vitt. Jocke och hundarna fortsätter promenaden ett tag till, men jag valde att gå hem (känner mig inte helt 100 idag). Trots att hundarna var lösa så följde de med sin husse....mig sket de i. Det sved lite i mattehjärtat kan ni tro....
