Dessa eländiga klobrott...
Jag vet inte om mina hundar har mer otur än andra.....men dessa djävla kloproblem. Kanske det inte är så många av mina hundar som drabbats av klobrott eller annan skada, när jag tänker efter.....men, det känns som ofta i allafall. Jag har ju trots allt haft en hel del hundar genom åren, men de kanske bara känns som de nu när detta händer varje år de senaste tre åren. Det har varit två fall av sporrar (en fram och en bak) och två fall av klor på framtassen (olika klor). Dessa sporrar...vad är de bra för egentligen? Det enda de gör är ju att hunden riskerar att fastna med dom när de springer på skaren, skogen eller på klippor.
Första hunden som gjort illa en klo, det var Royce (min änglahund) som gjorde illa en sporre som han hade på ena bakbenet....en lite rackare till klo, år 2012. Det hände när hans yngre och mycket större "bror" (änglahunden Kuro), sprang på honom hemma på gården. Men, då på något sätt lyckades han iallafall att bryta den så att den stod åt helt fel håll. Naturligtvis fick veterinären operera bort den lilla felvända och väldigt onda klon på honom och han återhämtade sig snabbt efteråt.
Maya har varit med om dessa eländiga klobrott två gånger. Första gången så halkade hon på isen ute på vår gård 2022 och den andra gången var ute på klipporna 2023. Det knepiga med hennes klobrott är att liksom själva klon delar på sig, det klyvs på något ofattbart sätt. Den sista gången Maya gjorde illa sin klo så krachade hennes mage totalt utav metacam.....så de blev ett dubbelt elände av det hela. Så aldrig mer metacam till någon av mina hundar....det är ett som är säkert.
Nu är det Kiras tur....suck (2024). Troligtvis så har hon gjort den illa när hon sprungit på skaren. Den känns lite lös, men jag får ändå vara där och pilla på den. Det enda som egentligen märks på henne är att hon gärna inte vill gå på skaren och att hon slickar på den ganska ofta. Men, det är full fart på henne på promenaderna (som vanligt) och hon äter precis som hon ska. Har fått en tid igår (26/1) klockan 13:20.....så då får vi se vad som måste göras åt denna klo. För hon ska ju inte behöva känna obehag eller ha ont. Hoppas nu inte att det blir en operation...och att hon måste lämnas kvar.
För Kira blev utlåtandet utav veterinären.....ett klokapselbrott, med andra ord så har hon brutit av sin sporre. Hon fick ett lugnande medel och klon vreds/drogs bort. Så nu har hon en sporre mindre och ett bandage runt vristen. Jag och Maya fick vara med hela tiden...så det känns skönt att inte behöva lämna henne kvar där. Hon har fått en annan medicin än metacam och jag hoppas att allt kommer att gå bra för henne med den tabletten (Onisor).....som hon ska äta 1 gång om dagen i 7 dagar.
Nu återstår ju bara problemet att inte hon ska slicka sig på "såret" när bandaget åker av på söndag eftermiddag. Hon fixar inte alls att ha på sig en tratt.....hon får liksom en riktig verklig panikatack. Hon backar och backar och har inte en aning om att hon lika gärna kan rasa nedför trappen.