Ut på kalhygget...
Idag gick jag och hundarna ut en sväng på kalhygget.....och jag hade faktiskt inte trott att det skulle vara så blött som det var. Men, det klart... om jag hade tänkt efter lite så kanske jag skulle ha insett att det har kommti en hel del regn nu på sistone. Men, men......släpper hundarna lösa och så bar det utav.
Här inser jag att jag återigen har valt fel skor......"never ending story" i mitt liv.....alltid fel skor (nästan)....hahahah. Men, än så fortsätter vi....det är ju bara att gå runt eller hoppa över....tänkte jag.
Men, när Kira sprang över detta gröna så plaskade det ordentligt om hennes tassar. Plaskar det så på Kira....då kommer jag att sjunka ner rejält med mina skor. Så hit men inte längre blev det idag. Men, jag stod stilla så att hundarna fick göra sina små utflykter innan vi vände och gick tillbaka samma väg som vi kom.
Jag tycker det är så himla fint med dropparna som fastnar på gräsets strån....men, det är i stort sett omöjligt att fånga det vackra (som jag ser) på bild.
Men, detta avhuggna träd mår inte alls bra.....stackarn. Men, de lämnar dessa, som de kallar för "döda träd" till olika insekter och bin som föredrar dessa stående istället för liggandes på marken. Detta skulle visst också vara ett hänsynstagande vid avverkning av skog, men det ser inte alls trevligt ut i mina ögon. Men, det klart....jag är ju ingen insekt.....så vad vet jag!
Nu går vi hem igen....
Maya har hittat några stackars blåbär som hon snabbt stoppade in i munnen. Vad fort blåbären har försvunnit....men, det kanske har varit några som plockat det mesta. Att de även börjat skifta i färg, det kändes verkligen som höst. Jag tycker de inte skall vara höst förrän i september....hahahah.....augusti är och förblir en sommarmånad, enligt mig.
Jag tänker lite exra på ynnesten att få ha dessa småtjejer vid min sida.....vem vet vad som händer i framtiden. Carpe Diem....eller vad det heter! Har nämligen pratat med en vän idag som mist sin hund, och jag ryser över hela kroppen när jag tänker på detta. Tyvärr, så är det ju ödets lott att dessa underbara varselser som hundar är....inte lever så länge som vi hade önskat.
Detta är vad en väldigt klok sexårign pojke från Englada sa: "Att han visste varför hundar inte lever lika länge som människor. Han sa människor föds för att lära sig leva ett bra liv - om att älska hela tiden och göra rätt. Han sa sedan att hundar redan vet hur man gör det, så därför behöver de inte stanna lika länge som vi gör".
Det som denna lilla pojke sa berörde mig så mycket.....det är ju så sant och enkelt!
Så alla ni som har hundar i livet.....ta vara på varje minut ni har tillsammans!