Maya är på bättringsvägen
Tänk, att man kan bli så glad över att sin älsakde hund äter!
Men, ni som följt Mayas insjuknande pga Metacam, kanske ni förstår denna lilla ljusning i hennes tillfrisknande. Jag har varit så orolig att hon ska bli sämre.....för trots all den medicin hon nu får så har hon inte haft knappt någon aptilt alls. Tills idag! Jag kan säga att detta har verkligen varit 4 dagar utav vånda och frustration.....men, nu kanske det vänder.
Detta är den medicin hon tar.....och det är en verklig en pärs att få i henne allt detta.
Cerenia är i tablettform och hon tar den sista i morgon.....så då blir vi kvitt en sort i allafall. Den är emot illamående och så att hon ska få tillbaka aptiten. Maya är som matte när det gäller att svälja tabletter.....för på någotvis lyckas hon spotta ut dem.
Andapsin är en flytande medicin som skall intas via en spruta i munnen....och den är inte omtyckt ska ni veta. Hon kämpar för att inte svälja och vi kämpar för att hon ska få ner det i magen där den skall göra henne gott. Andapsin är en magsårsmedicin och den lägger sig som en skyddande hinna i magsäcken.
Pro-Colin är också en tjockare pasta som även den skall sprutas in i munnen på henne. Det står att det ska vara leversmak på den, men det tror jag inte på (inte Maya helller). Även här är det en kamp......stackas lilla vovve.
Jag har idag gjort iordning "pulled Chicken a´la dog style" till henne och hon bara älskar det. Det är tack vare denna kyckling som hon nu äter igen och har blivit gladare, piggare och busigare. Allt hände idag.....tack och lov!
Om du också vill testa kyckling så gör så här: Koka kycklingfileérna på hög värme i ca 12 minuter i enbart vatten, och de ska ha en innertemperatur på 72 grader när de är klara. När de kokat färdigt tar du upp dem ur vattnet och strimlar dem medan de är varma till små bitar. Mums tycker både Maya och Kira!
Idag har Maya varit såpass pigg så vi kunde gå en lite längre promenad. Vi testade gå slingan jag brukade gå i skogen innan avverkningen. Och......ja, vad ska man säga.....det är alldeles tragiskt! Som om det inte räckte att de skövlat alla träd, men de djupa spåren de gjort i marken är så hemska och det ser ut som stora fula sår i skogen. Men, det positiva var att Maya och Kira njöt av att kunna springa lösa igen! En sak som är säker....vi var mer eller mindre leriga alla fyra när vi kom hem igen.
Hösten är här......och med den alla färggranna löv på träden.
