Väldigt billiga hundar just nu....
Idag på promenaden så var mina hundar väldigt billiga.....de lyssnade inte alls på mig. Men, innan det hände så var allt precis som vanligt.....inga som helst konstigheter. Jag släppte dem lösa på lägdan snett nedanför där vi bor och de sparng omkring och nosade som vanligt. Jag tränar inkallning med jämna mellanrum och de kommer precis som jag vet att det gör. Än så länge är allt bara toppen och jag har världens finaste hundar....
Jag blir så förbannad på mig själv.....för jag borde veta vad som skulle komma att hända. Precis överallt fanns det rådjurslortar och fullt med spår efter dess klövar. Så här i efter hand så borde jag ha kallat in dem och satt på dem koppel....men, tyvärr så litade jag på dem mer än jag borde.
Det började med att Kira började nosa mer än vanligt på marken och helt plötsligt så drar Maya iväg i 100 knyck rakt ut mot den lilla trädungen och natruligtvis så följer Kira efter henne. Jag visslar och ropar och de bara springer med totalt döva öron. Efter en liten stund ser jag tre stycken rådjur springa i full fart ut från skogen och bort ifrån oss (mig). Jag hinner tänka en massa tankar ska ni veta.....djävla hundar! Men, när jag följer rådjuren med blicken och försöker urskilja om jag ser två svarta trasselsuddar som jagar efter....så ser jag dem inte. Phu, tänker jag.....men, de kommer fortfarande inte när jag ropar/visslar på dom. Vart tog de vägen? Fanns det mer rådjur som sprang åt ett annat håll? Pulsen uppe i 110.....och jag känner hur ilskan kommer smygande.....andas, andas och ta det lugnt.
Efter ca 3-5 minuter så ser jag dom igen och de kommer när de hör den arga matterösten. En sak som är säker......det är att de är väldigt billiga just nu. De var inte borta länge och de hade med största säkerhet koll på vart jag fanns.....men, ändå. Det är många tankar och scenarion som utspelar sig i mitt huvud under denna korta tid.....som för övrigt kändes som timmar istället för minuter. Tänk om de springer ut på isen som brister, tänk om de springer ut på vägen (som i och för sig är åt helt andra hållet), tänk om de inte hittar hem igen, tänk om jag inte hittar dem igen, tänk om....tänk om!
Nu till det svåra......att vara glad på rösten när de äntligen kommer på inkallningen. Det är inte lätt alls....men, de fick iallafall beröm och en godisbit när de kom fram till mig igen. Jag satte inte på dem kopplet på en gång.....jag vill avsluta denna promenad på topp. Men, nu har jag 100% fokus på minst lilla röresle de gör.....och de får gå vid min sida.
Åh, vad jag skulle önska mig att de hade på sig något slags elhalsband....eller något annat som ger obehag. När de inte lyssnar så kan man trycka på någon slags knapp så att de kommer ur fokus på jakten. Den billigaste av dem är Maya....för det var hon som drog med sig Kira på denna rådjursjakt.
Men, än fast jag inte vill riktigt erkänna det.....så är det jag som är problemet. Jag var så säker på att de skulle lyssna på mig i alla möjliga scenarior.....men, jag kommer till korta. Inkallningen sitter alltså inte så bra som jag hade trott. Fan också!!!!!
Hur gör ni när hundarna inte lyssnar?????