Kira mår inte bra....
Nu på eftermiddagen så började Kira att kräkas och ville bara ligga ner, hon fick varken behålla mat eller vatten. Den första tanken var att hon fått värmeslag pga att det har varit 28-29 grader varmt i skuggan här idag. Jag bar henne in i huset och la henne på rumsmattan. Hon bara låg där och fy så jag blir orolig....lilla gumman. Jag kylde ner hennes tassar och la på henne en blöt kall handduk på kroppen + att jag använde en spruta för att ge henne vatten i munnen. När jag inte visste vad jag mer kunde göra så ände jag att jag behövde prata med någon kunnig hundperson.....och den första tanken var då Kiras uppfödare Ulla-Britt. Hon sa att jag ska ta hennes temperatur och se till att hon får sig vätska och låta henne vila. Kira hade 37,1 grader i temp...och det är ju som saht var helt ok för en hund (de kan ligga runt 38 grader). Men, när Kira kräktes upp allt vatten hon fått....jag då blev jag rädd på riktigt. Ringde Distriktsveterinärerna och hon sa att jag skulle ge henne vatten i sprutan varje halvtimma och hon skulle återkomma till mig lite senare för att kolla hur det går för henne.
När hon ringde och jag berättade att hon kräkts upp det lilla vatten hon fått i sig så tyckte hon att vi skulle komma in med henne....på jourtid nu ikväll (= dubbel taxa). Sagt och gjort....men, hon är lite knepig vår lilla Kira. När jag sa (tänk då att hon ligger helt urlakad på rumsmattan) : - "Ska vi åka bil?". Då resten hon sig och satte sig på bakbenen och viftade/vinkade med sina framtassar och sedan sprang mot ytterdörren. Nä, men vad är nu detta? Men, nu har vi ju en tid bokat till klockan 18:45 och det känns ändå bästa att kolla vad det är för fel på henne.
Kira ville gärna in till veterinären....tokfia!
Inne hos veterinären kände hon igenom henne och satte in en kanyl i hennes vänstra framben, hon ville ta blodprover på henne för att utelsuta bukspotskörteln eller njurarna som krånglar + att kolla om hon är uttorkad.
Det ena blodprovet visade tydligt att hon var uttorkad så hon satte henne på dropp i kanylen som hon redan har på benet....en 1/2 liter ska hon få i sig....jisses. Njurvärerna var också jattefina...
Veterinären kom tillbaka när hon analyserat det andra blodprovet och det visade skrämmande fakta. Kiras levervärden var otroligt höga....de ska ligga på under 1,3 och hon hade 12,1. Detta tydde enligt veterinären på att hon med största sannorlikhet ätit något äckligt, ruttet eller mögligt och helt enkelt blivit förgiftad utav detta....detta tyder de höga levervärdena på. Men, vad i hela friden kan hon blivit förgiftad av för något? Det enda vi gjort idag är att vara ute på vår gård och där finns det ju inget farligt hon kan äta i sig (vad jag vet). Men, veterinären sa att hon kan ha ätit något olämpligt igår, det behöver inte vara idag. Igår gick vi ju ner till Täfteåsjön och hon försvann in i skogen några gånger och vem vet vad hon kan ha hittat för något kadaver att mumsa på då.
Hon kom in och gav henne tre olika sorters sprutor i kanylen....det var medicin som motverkar illamående, medicin mot smärta (om hon har ont invärtes) och B-vitamin som är bra för levern.
Hon rekommenderade att vi skulle åka och lägga in henne på Sundsvalls veterinärsjukhus i 2-3 dagar tills levervärderna är normala igen. Hon sa att då skulle vi vara beredd på att betala 20-30 000 kronor per dygn. Allvarligt!!!!!! Men, genom att hon nu springer omkring och snusar överallt och inte alls lägger sig ner längre och verkar inte heller ha ont i magen längre.....så valde vi helt enkelt att ta hem henne istället för till Sundsvall. Vi bestämde att jag skulle åka in med henne i morgon klockan 11:00 för att ta nya leverprover. Är det så att de stigit ännu mer än 12, 1 som hon har nu så åker vi självklart in med henne. Det är så otroligt trist att det inte finns ett sjukhus som kan ta emot övernattande patienter här i Ö-vik. Det är ju 16 mil enkel väg till Sundsvall från där vi bor....ibland önskar jag att man bott i en större stad. Men, nu åker vi hem....och klockan har nu hunnit bli 20:30 och Kira måste få i sig lite käk.
Vi fick köpa specialfoder till henne som ska vara skonsam mot hennes lever + en burk tabletter som också var bra för levern (tabletten börjar vi med i morgon).
Tack och lov så verkade hon tycka om fodret....phu!
Ringde igen till Ulla-Britt för att tala om för henne hur det gått för Kira. Hon sa något som veterinären inte nämde till mig....att inte ge henne något annat än fodret. Nu ska levern få vila och inte behöva ta hand om fett och annat (som tex tuggben).
Nu ligger Kira och sover i min säng....hon är helt knäckt och det förstår jag! Hon har i allafall varit superduktig hos veterinären, med allt klämmande, kollande i mun och ögon, alla sprutor hon fått + droppet.
Håll tummarna nu så att levervärdet inte stigit mer tills i morgon....jag vill verkligen inte lämna henne 16 mil borta ifrån mig. Hur ska jag då kunna jobba och veta att hon ligger alldeles ensammen i en stålbur?
Tusen tack Ulla-Britt för ditt stöd till en orolig matte....du är guld värd!