Funderingar.......

Idag var jag till Reginas Veterinärstation för att boka en tid för Kira och hennes problemöron. De hade en stor skylt utanför ingången om Coronatider....och vilka regler som de nu har där. När jag väl kom in till deras så satt deras receptionist bakom ett plexiglasskydd...för att förhindra att bli smittat. Men, när jag var på deras djurbutik, i samma byggnad (för att köpa present till Maya och lite hundgodis), ja....där var det precis som vanligt. Där fanns inga plexiglasskydd vid kassan, men....människorna som var där inne försökte verkligen hålla avstånd till varandra, så gott det gick. Men, hur kan det komma sig att veterninären hade restriktioner och inte djurbutiken? Det klart att om en veterinär som blir smittad, så kan ju i och för sig få större konsekvenser för ett djur än en personal i en djurbutik blir smittad. Så måste det vara....vad smart jag är...hahahah!
 
 
En del är livrädda för Coronaviruset och andra verkar inte alls bry sig....varken om sig själv eller sina medmänniskor. Hur kan vi människor i Sverige se på denna pandemi så otroligt olika? När man ser bilder från större människobyar....då häpnar jag över hur folk sitter och dicker vin utomhus vid olika restauranger.
 
Idag på jobbet så kom det en lastbilschaufför in och tog en kopp kaffe och gick ut igen. Det står klart och tydligt att obehöriga inte får gå in på vårt jobb under Coronatiderna....men, det sket han fullständigt i. Han pratade svenska, så han borde ju även då kunna läsa kan man tycka. Så otroligt fräckt och ansvarslöst.....det behövs ju bara en smittad person så kan all personal bli sjuka.
 
När jag var och handlade för några dagar sedan så var det en kille inne på affären som gick omkring och hostade och flinade till människorna som tittade på honom. Hur urbota egoistisk får man vara om man åker och handlar när man tydligen har hosta....som ju är ett av alla symtom på just Covid-19. Inte hostade han i armvecket heller...utan rakt ut i luften.Vilken idiot! Det är fortfarande en massa 70+:are som är inne på affären och handlar, vad tänker de med?
 
Jag ser folk som åker norrut med skotern lastad på släpkärror, när jag åker till och från jobbet. Men, nu vet jag ju i och för sig inte om de är folk som bor i Västernorrland eller om det är Stockholmare som trotsar Tegnells vädjan om att inte resa från eller till Stockhom i dessa tider...vem vet.
 
Jag är ingen som brukar springa omkring på stan i vanliga fall, men just nu är jag så sugen på att åka in till stan och ta en kopp fika tillsammans och umgås med männsikor.
 
Nu på måndag (13/4), fyller min mamma år.....och inte kan man åka dit heller och fira henne. Men, jag är så otroligt sugen på att ge henne födelsedagspresenten jag skickat efter åt henne...så jag kommer nog åka dit ändå. Jag tänkte att jag kan lämna paketet på bron....plinga på dörren och backa flera meter och se på när hon öppnar det.
 
Grannen har Covid-19 och sitter i karantän....men, trots karantän så är han ute med bilen och hämtar posten (hans brevlåda är bredvid våran). Jag vet ju i och för sig inte hur en karantän ser ut...man kanske får vara ute ändå om man inte träffar andra människor.
 
Semestern...hur kommer den att bli? Kommer campingarna vara öppna eller inte? Vi måste nog ganska snart avboka våra campingplaster som vi tänkte åka till i sommar.....vi skulle till Dalarna. Vi får nog hålla oss till Västernorrland i år, men vi har ju en himla tur att det är så vackert här hemmavid också. Tänker på alla som sett fram mot att få åka iväg på sin semeter...till andra länder, eller bara inom Norden. Jag tror ändå att de flesta accepterar detta öde som vi alla slåss mot just nu.
 
Arbete.....hur kommer det att gå för oss alla? Själv har vi fortfarande jobb där jag jobbar (men hur länge vet jag inte nu när olika länders gränser stänger en efter en), min dotter har blivit korttidspermiterad och på Jockes jobb har de sagt upp en kille. Jocke jobbar som konsult och vad händer om det företag han är inhyrd hos börjar permitera?
 
Jag skuller så gärna vilja åka och hälsa på Ulla-Britt (Vitterklippens kennel), och alla hennes mellanpudelvalpar, men det går ju tyvärr inte heller. Snacka om att livet har gjort ett tvärstopp...helst inom den sociala biten.
 
Allt är så otroligt ovisst och oklart i dessa tider....många funderingar och jag känner både rädsla och saknad. Rädlsa för att drabbas av viruset och saknaden efter alla nära och kära. Jag saknar min dotter och mina föräldrar så mycket....och ja, självklart Jockes föräldrar med. Men, tack och lova har jag ju Jocke och hundarna hemma hos mig....och att vi kan gå våra skogspromenader och lyssna på fåglarna.
 
 
Summa summarum.....Coronaviruset kan slänga sig i väggen och stanna kvar där tills den dör av sig själv! Jag vill ha tillbaka mitt liv igen....utan rädsla eller restriktioner. Det som gör detta så mycket svårare är att våren närmar sig med stormsteg och människorna vill ut i solen och njuta av värmen.
 
Allmänt | |
Upp