En kvinnas resa
(5 tim 38 min)
Maria är en sökare. Hon döljer sin dåliga självkänsla och sin oro bakom en glad fasad och förtränger upplevelser som hon inte orkar konfrontera. Ständigt söker hon bekräftelse och lockas av förälskelse och passion, men hon finner aldrig lyckan. Vad ska hon göra för att bryta det destruktiva mönstret? Hur ska hon leva för att bli lycklig?
Denna bok får en 4:a av mig! Boken handlar om Agneta Sjödins alter ego Maria och är en roman som är delvis självbiografisk...
Boken handlar som sagt var om Maria som får kontakt med en man som hon kallar mästaren - han hade frågat henne om hon ville lära sig att tyda tecken....och det ville hon. Men, innan han lärde henne det så ville han att hon skulle gå alldeles ensamen, en 80 mil lång pilgrimsvandring. Sagt och gjort, efter en stunds tvekan så åkte Maria till Spanien för att starta sitt livs resa. Under dessa 80 mil så gick hon långa sträckor helt ensam och det enda sällskapet hon hade var sina tankar. Genom att kunna bearbeta sina tankar och beröra saker som hon har förträngt i många, många år - som misshandel och våldtäkt (som Agneta själv varit med om), så kunde hon släppa mycket som hon gått och tyngt ner sig själv med...och bli en ny kvinna, en kvinna som känner sig själv och vet vad hon vill.
Jag skulle ha börjat med denna bok, för det var just genom pilgrimsfärden som hon blev nyfiken på vem Jakob var - En av de tolv läroljungarna som jag nyss lyssnat på....men, det gick bra ändå.
(Bilden kommer från denna sida och visar sträckan "Maria" gick under sin pilgrimsfärd)
(Bilden kommer från denna sida som är en biografi om Agneta Sjödin, där står det att hon gjorde denna 80 mils långa pilgrimsvandring ensamen 2004)
Jag blir nästan sugen på att göra denna vandring jag med och man funderar på hur man själv kommer att förändrats efter 80 mil....har man bearbetat sorger och bekymmer, eller längtar man hem hela tiden? Hmmm??? Titeln på denna bok är som sagt var helt klockren...En Kvinnas resa och snacka om vilken resa hon gjort. Jag vet inte om jag skulle våga åka ensamen....vill nog ha Jocke eller Izabell med mig - då skulle jag känna mig betydligt tryggare och säkrare på att jag skulle komma fram dit jag skulle, Men, samtidigt...kanske just ensamen skulle vara rätt medicin för mig? Vem vet! Jag beundrar verkligen Agneta/Maria för denna resa hon gjort....