Sju dagar kvar att leva
(7 tim 13 min)
Där sitter han till slut, på andra sidan av ett skottsäkert glas. Fyrtioettåringen hon flugit över Atlanten för att träffa. Mannen som snart ska dö. Han lyfter telefonluren och presenterar sig.
När den prisbelönta reportern och kolumnisten Carina Bergfeldt möter Vaughn Ross återstår en vecka av hans liv. Han är dömd till döden i Texas, den amerikanska delstat som avrättar flest fångar. I tio år, nio månader och tio dagar har Vaughn Ross väntat på att dö, för att sona de mord han dömdes för 2002.
Samtalet blir starten på en vecka i Texas som involverar en pastor, en fängelsedirektör, en kvinna som älskar en möradare, en familj som vill ha hämnd och en polis som avgett ett löfte som infrias först när giftet injiceras.
Men allt börjar med mannen som har sju dagar kvar att leva.
En stark och tänkvärd bok, den får en 4:a av mig!
Denna bok handlar om brott och straff - dödsstraff och försoning.....på gott och ont. I Texas avrättas flest människor i hela USA och det genom att spännas fast på en bänk och sedan sprutas gift in i kroppen som gör att hjärtat stannar.
Innan jag började lyssna på denna bok så var jag för dödsstraff - det är jag inte nu längre. Det gynnar ingen, absolut ingen att döda en annan människa. På dödsattesten som fängelset skriver så står det: MORD! I denna bok fick man följa de män som ska dödas, de familjer som påverkats av männens dåd, fängelseprästens syn på saken, fängelsedirektörens känslor, polisens arbete för att ta fast en mördare och en kvinna som gift sig med en mördare. Riktigt starkt! Att döda en annan människa gör inte att de personer de dödat kommer tillbaka. Många gånger i denna bok så får man höra att de familjer som bevittnar själva dödsstraffet inte får det avslut som de hade hoppats på.
Dödsstraff drabbar ALLTID den tredje parten - den dödsdömdes familj, barn och släkt och självklart den familj som drabbats av ett mord. Men, genom att de förövarna får sitta så länge på "death row", så som Ross som snart suttit i 11 år innan avrättningen sker - allt hat och förtvivlan som finns i dessa familjer under denna tid går bara inte att förstå. Bara för att just den förövaren dör...gör ju inte att sorgen släpper. Många berättar att sorgen kan bli så mycket starkare genom att den som dödas inte säger förlåt - ett förlåt som de gått och väntat på i alla dessa år.
Det värsta är också att författaren tar även upp fall där den dödsdömde varit helt oskyldig....och friats efter ca 14 år i dödscellen. Hur ska det gå för en sådan människa?
Nä, dödsstraff gagnar ingen - ingen!