Maze runner - I dödens labyrint
(11 h 47 min)
När Thomas vaknar upp i en hiss minns han ingenting, bara sitt eget namn. När hissdörrarna öppnas möter Thomas en stor grupp tonårskillar, som liksom han själv har fått sina minnen raderade. De är inlåsta i ett stort område som omges av höga stenmurar.
Allt det vet är att dörrarna till en enorm labyrint som omger dem öppnas varje morgon, och varje kvälls stängs de. Labyrinten myllrar av dödliga faror, och väggarna flyttas dessutom varje natt. På något sätt måste de försöka hitta ut, men hur?
Då händer något oväntat - Teresa skickas dit. Hon är de första tjejen någonsin som kommit dit. Det verkar som om hon och Thomas känner varandra sedan tidigare. Vad betyder det? Kan hon vara till hjälp när de ska försöka ta sig därifrån levande? Och vem vet vilka svar som väntar där ute...
Maze runner är första delen i James Dashners otroligt framgångsrika dystopiska bokserie. Boken är såld till en mängd länder och har även blivit film med Dylan O`Brien i huvudrollen.
Jahapp...denna bok får en 3:a av mig. Det var nog dumt av mig att sett filmen innan jag läste boken, men trots det så var den helt ok. (Men, tyckte trist nog att filmen var bättre).
Boken handlar om Thomas som hamnar i en stor glänta omringad av höga stenmurar tillsammans med ett gäng tonårskillar. Dessa killar har varit där länge - den som varit där längst har varit där i två år. Varje månad kommer det en ny kille - och denna gång så var det Thomas. Som alla de andra killarna så är deras minne om vad som hänt tidigar i deras liv som bortblåsta - de kommer bara ihåg deras eget namn.
Thomas får vara med ett av gängen som springer runt i labyrinten som finns utanför de höga murarna varje dag för att försöka lista ut hur de kan komma ut därifrån. Men, de har inte lyckats...
....och så kommer Teresa! Med henne så följer det med en lapp som säger att allt kommer nu att förändras att detta var den sista leveransen som de kommer att få. Allt blir kaos - ingenting som de tidigare känt till händer och allt som inte ska hända - händer....