Doggarnas blogg

På vår promenad efter middagen så gick vi för att kolla den andra skogsstigen vi burkar gå på. Maya drog i kopplet när vi närmade oss den vanliga skoggstigen vi brukar gå på....och hon tittade anklagande på mig när vi bara gick förbi. Men, sen gick det upp ett liljeholmens för henne.....matte kanske är på väg till den andra skogsstigen. Hon tittade på mig hela tiden....precis som hon tänkte....ska vi gå in i skogen, ska vi det, visst ska vi gå in i skogen? ? Japp, hon hade rätt....denna gång med...hahhaha!

 

Men, tyvärr så stannade min promenad precis här. Jag skulle nog kunna gå in en liten bit till om jag hade haft gummistövlarna på mig....för här i skogen ligger det kvar en hel del snö och det är riktigt blött. Hundarna skuttade glatt över snön....och undrade varför jag stod stilla.

 

Att det kan vara så roligt att springa lös i skogen. Jag pratade med töserna.....och sa: "-Vilken tur ni har som lyssnar på mig....annars skulle ni aldrig få vara lösa i skogen"! De tittade på mig när jag pratade och det var som om de förstod vad jag sa....och det gjorde dom säkert...hahhah. För de kommer varje gång jag kallade in dom efter vårt lilla samtal....smart som en pudel heter de va?