Bra relation med sin hund
Hur skapar man en bra relation med sin hund? Jag har ett litet problem.....det är vår minsting Kira (1 år och 4 månader), hon tyr sig mycket hellre till vår äldre hund Maya än till oss och jag tycker det är så ledsamt. Jag har inte behandlat henne på någon annat sätt än mina tidigare hundar, men ändå ser hon på oss med skepsis ibland. Hur ska jag göra för att vinna tillbaka hennes förstroende, eller hur kan jag skapa en bra relation med henne på nytt? Eller är det så enkelt att hon har ett beteende som jag aldrig haft tidigare i en hund? Allt kanske tyder på min okunskap? För ända sedan hon var pytteliten, så var hon avvaktande och ville sitta och titta och förstå vad det var som händer ock sker. Kira är helt enkelt en försiktig liten själ.....och en väldigt stor tänkare!
Fredrik Steen skriver så här om detta:
Visa hunden att du älskar den – Säg det, visa det genom att vara fysisk med hunden.
Det tycker jag verkligen att jag gör varje dag....jag gosar, klappar, håller i famnen...ja, jag till och med säger till Kira hur mycket jag älskar henne.
Var barnslig – kom ner på hundens nivå ibland. Du kan också krypa på marken, du kan också brottas med hunden på golvet, du kan också på ett barnsligt sätt inbjuda till lek, du kan också vara den ”jobbiga och barnsliga ibland”.
Barnslig...det är jag bra på! Bara ikväll har jag legat på golvet och busat med henne och det gillade hon verkligen.
Visa hunden respekt – Hunden är en individ precis som du eller jag. Respektera det! Du och jag gillar inte samma saker, du och jag accepterar inte samma saker. Respektera det även hos din hund.
Det klart man visar hunden respekt.....eller gör man verkligen det? Kira är en hund som gärna går och lägger sig i ett annat rum. Ibland ropar man på henne, för man tycker det är synd om henne som inte är tillsammans med oss andra. Men, då respekterar jag ju inte hennes val av sovplats...utan det är mitt eget dåliga samvete som trycker på. Ännu en grej att fundera över....
Var inte så förutsägningsbar, överraska hunden – Du älskar överraskningar, det gör hunden också. Tänk att få samma innehåll i paketet år efter år, julafton efter julafton, födelsedag efter födelsedag…. hur spännande skulle det vara? Byt belöningssystem/teknik, sätt plötsligt igång att leka, hitta på saker och var inte så himla tråkig. Gör du tio inkallningar, då ska det ta mig f-n vara tio olika belöningar…..
Här måste jag nog erkänna mig skyldig....för henne blir det godos, godis och åter godis. Visst ibland kan jag kasta ut godis på marken, men oftast får hon det direkt från handen. Här måste jag hitta på mer variationer...helst klart. Med vad är 10 oika belöningar? Det enda jag kan komma på så här på rak arm är just godis, leksak, kasta en boll, springa själv, lägga sig på backen, kasta ut godis så hunden får leta - japp det var sex det....fyra belöningssätt till kommer jag inte på just nu. Är det någon som har förslag?
Du ska vara ett stöd för hunden – Är hunden stressad så talar du om för hunden att den ska ta det lugnt. Är hunden rädd då visar du hunden vägen och visar att det inte är farligt. Var imponerad av hunden i vardagen, och visa det spontant. Inte genom belöningar utan genom att säga det och visa det med hela ditt kroppsspråk och mimik samt röst – ”Wow, det där visste jag inte att du kunde/vågade/ville”
Jag tycker att jag är ett stöd för hunden....och imponerad blir jag varje dag.
Du måste bli bättre på att kommunicera – Det blir du genom att leka, genom att lära hunden saker, genom att köra ”tysta dagar” med mera. Desto bättre du och din hund förstår varandra, ju mer intressant blir du för din hund (så klart!)
Ops...tysta dagar - det kan bli oerhört svårt för en som har en som älskar att prata. Men, självklart så ska detta testas någon passande dag (när jag tappat rösten eller är väldigt hes).
Klart du ska ställa krav – ”Det där gav dig en belöning igår, men idag måste du göra det bättre”, ”Det där är inte okej att du gör i vår flock”, ”bättre kan du”…osv.
Krav....jo, visst ställer jag krav på henne. Men, kanske inte i allt för stor utsträckning. Hon kommer undan med att inte vilja gå in från gården när jag vill. Jag går helt enkelt bara in då och låter henne vara ensammen ute på gården till hon själv ställer sig vid ytterdörren...hmmm. Ännu en grej att arbeta på....för mig alltså.
Nej, så där gör vi inte – Det är väl en självklarhet att man måste tala om för en hund/sin partner/sina barn, vad som är okej eller inte okej…. eller ska dem gissa sig fram?
Njae, nä, eller ja... – Du kan bli förvirrad och tappa respekten för individer som inte är tydlig eller vet vad de vill. Det gör hunden också! Och då ska du veta och förstå att hunden lever efter ”svart eller vitt” i betydligt större utsträckning än vad vi människor gör. Man får inte ta en kaka innan man blir bjuden, och man får inte slå någon på käften. Stor skillnad för oss människor. Men ingen skillnad för en hund. En hund har ingen proportionallitetsprincip. Rätt eller fel är det som gäller. Och när du förmedlar detta måste budskapet vara tydligt."
Jag tycker att jag är tydlig, men när man är två i hushållet och vi kanske inte visar allt så tydligt för henne alla gånger. Jag gör si och gubben gör så....hmmmm. Ännu en grej att sätta sig ner och snacka med gubben om.
Fredrik Steen skriver ofta att man ska imponera på sin hund och även bli imponerad av sin hund!
(Bilden kommer från denna sida)
På en annan sida som heter Devote så tar de egentligen upp samma saker som Fredrik Steen. De skriver om att man ska vara vänlig och kärleksfull mot sin hund....och självklart så är man det, Men, visst kan den vänliga och lugna kommunikationen brista ibland och man höjer rösten om hunden inte gör som man vill. Men, jag kan tänka mig att de flesta kan bli arga och högljudda på sin hund ibland.
De skriver också om att man ska respekterna hundens personliga utrymme. Jag har märkt att Kira inte är en knähund som tycker om att bli klappad längre stunder....som Maya är (min äldre hund). Kira har inga som helst problem med att gå och lägga sig i ett helt annat rum än vad vi är i, medan Maya vill vara i vår närhet jämt. Lägger sig Kira tätt intill mig så låter jag hon bara vara där...utan att hålla på att klappa på henne hela tiden. Börjar jag klappa henne allt för mycket...ja, då hoppar hon hellre ner och lägger sig på golvet.
Tillit är en viktig ingrediens i bandet mellan människa och hund (eller alla djur och människor).
Leken verkar vara ett viktigt verktyg för att bygga upp tilliten och relationen med sin hund. Vart jag än tittar och letar på Internet så kommer alltid just leken upp och promenader. Jag tycker att jag leker väldigt mycket med mina hundar, men om jag verkligen tänker efter så är det nog Kira och Maya som leker oftast tillsammans. Hmmm, jag måste börja leka mer enbart med Kira....exakt så är det + att ge henne väldigt mycket egentid (utan moster Maya). Visst låter det så enkelt, men det är inte så lätt alla gånger när man har två hundar. Det är så lätt att gå med båda på promenad, att gå ut på gården och busa med båda två m.m.
Jag vill vinna hennes kärlek, tillit och bygga upp en underbar relation tillsammans och ALLT bottnar i mig.....jag har förstått det nu! Men, jag vet att hon älskar oss....såklart hon gör och vi henne! Jag tror nog att jag överanalyserar hennes beteende......för hon vill alltid ligga tätt intill i sängen, hon kommer alltid till någon av oss om hon blivit skrämd av någonting och hon är superlycklig när vi kommer hem.
Hon är bara en hund som är som Ferdinand under korkeken...hon gillar att bara sitta och njuta utav livet. Som alla borde göra....eller hur!