Dag 4 efter kastreringen
Nu börjar det blir mer och mer jobbigt - för både mig och för Kira. Hon har så mycket spring i sina ben och det börjar bli så svårt att hålla henne lugn....pust. Jag lät de hålla på att busa en stund i soffan - med min övervakande blick. De är ju bara för söta dessa två, när de båda kivas om en och samma leksak.... trots att de ha massor att välja på.
Nu ska vi gå ut på en promenad och när jag tar av Kira bodyn så undersöker jag ärret på hennes mage. Det ser fint ut och nu syns knappt rodnaden längre...så skönt. Hon är inte så intresserad av såret på magen, men för säkerthetsskull så får hon ha på sig bodyn. Vi får se om vi kanske kan slippa den efter hon fått ta bort stygnen.
Innan vi går ut så får hon ta på sig hanhundskisskyddet....allt för att hon inte ska få smuts eller sticka sig på kvistar under promenaden. Hon accpeterar denna utan problem....det verkar som om hon inte ens vet om att hon har på sig det.
Vi hade en himla tur idag under promenaden. När vi var ute och gick så hörde vi konstiga rasslande och höga ljud - vi vände om och gick hem. Precis när vi kom hem igen på gården så kom det en traktor med en stor gräsklippare som klipper ner runt dikeskanterna.
Inne igen och då fortsätter hundarna att busa....den krta promenaden gjorde varken till eller från på deras eneginivå.
För att få desa två töser att ta det lugnt en liten stund så fick de varsitt ben att tugga på medan jag sitter framför datorn.
Jo, det verkar som om Kira klarar av Metacamkuren....det är bara idag och i morgon kvar. Hon har inte kräkts och har bara lite lösare bajs än vanligt. Det känns skönt att slippa ge henne medicin och hoppas att hon inte börjar få ont igen. Men, som hon håller på så kan hon inte ha så ont längre. Problemet just nu är att försöka hålla henne still, men jag ska absolut inte klaga. Att hon är sig själv igen betyder ju bara att vi är ett steg närmare att slippa stygn och bodyn + att kunna låta hundarna busa ute på gården igen.