Hund nummer två

I tidningen Jakt & Jägare nr 3/2021 så skriver de om hur man ska göra när man skaffar hem hund nummer två i familjen. De skriver bland annat. "Att det är viktigt att ge valpen tid och möjlighet att utveckla sin egen personlighet utan för mycket ledning av den äldre hunden". Jag vet att det är lättare sagt än gjort....för när man hämtar hem hund nummer två så kommer ju per automatik hund nummer ett redan vara i hemmet.
 
 
De skriver också att: "Man ska undvika att den vuxna hunden blir en för tydlig ledare för valpen. Den risken är alltid stor, eftersom valpen automatiskt gör vad den kan för att anpassa sig till den nya omgivningen. Valpen tittar hellre på den individ som i flocken som är enklast att förstå.....den andra hunden".
 
"Ett exempel är inkallningen. Har du även den vuxna hunden lös tillsammans med valpen och kallar på båda hundarna, vem lystrar valpen till? Valpen reagerar troligtvis på den vuxna hunden gör när den snabbt tar sig fram till sin ägare. Valpern ser, reagerar och agerar som den äldre hunden, vilket inte betyder att den lyder en inkallning".
 
 
Det är alltså oerhört viktigt att ge valpen så mycket egentid i vardagen som det bara går...så att du och valpen får ett starkt band tillsammans. Om man låter den vuxna hunden ge allt för mycket inflytande på valpen så kommer valpen att tolka den vuxna hunden istället för människan. Det är inte alls bra! Jag vet att det är svårt.....för man är ju så glad att de fungerar tillsammans och att den vuxna hunden gillar valpen. Men, om man inte tar sig den tid som behövs för att ha egentid med valpen...ja, då kommer det att automatiskt bli den vuxna hunden som är ledaren i familjen.
 
 
Jag vet att jag inte har separerat mina tjejer så mycket som jag borde ha gjort.....vilket jag ångrar djupt idag. Kira hon ser verkligen upp till Maya i allt...det Maya gör - det gör Kira också. Jag vet att uppfödaren inte rekommenderade att skaffa hund nummer två om den äldre hunden inte är över två år gammal. Hon menar på att ju närmare de är varandra i ålder, desto mer kommer de att ty sig till varandra. Maya är förr 10 april 2017 och Kira 24 december 2018...men andra ord är de rätt nära varandra i ålder.
 
Om vi nu går tillbaka till inkallningen. Om jag har båda hundarna lösa och kallar in dem....då tittar oftast Kira på Maya först innan de kommer till mig. Alltså, så reagerar Kira på Maya...inte på mig. Här har Kira full koll på Maya...inte alls på mig. Men, är jag ensammen med hundarna...allra helst Kira (hund nummer två), så har hon varit väldigt avvaktande innan hon kommer på inkallning. Men, det har jag verkligen tränat mycket på....så nu vet hon att inkallning från människan betyder att man ska komma på en gång.
 
 
 
Men självklart så har jag även varit på tu man hand med bara Kira också....för att träna valpen tillsammans med den vuxna hunden är ju i stort sett omöjligt. De vill gärna tränga sig i mellan och visa hur duktiga de är. Att gå hundkurs, att bara gå ut med valpen.....det är ett bra sätt att komma varandra närmare. Kira är en väldigt självständig tjej och det är jag oerhört tacksam över....hon är alltså inte alltför beroende utav den äldre hunden Maya. Det märks tydligt när vi de få gångerna är på tu man hand.
 
 
Men, bara för att du skaffat dig hund nummer två...så får du för allt i världen inte glömma bort den vuxna hunden. Den behöver också egentid tillsammans med dig....det är så viktigt. Det är annars så lätt att "glömma" bort den äldre hunden som redan kan allt...helst när man har en liten valp i huset som inta kan någonting än.
 
 
Men, ibland så kan stöd av den vuxna huden även vara ovärderligt...tex på trimbordet. Om valpen ser att den vuxna hunden inte alls bryr sig om att bli tex borstad....ja, då går det betydligt lättare. Maya fick vara på trimbordet tillsammans med Kira från början....som ett moraliskt stöd helt enkelt. Det visade sig vara jättebra för Kira, för från början var hon helt omedgörlig.....tills Maya fick vara med henne/oss. Hon visade Kira helt enkelt hur man ska bete sig och att inget av det människan gör där är farligt.
 
 
Men, det är ju så lätt att ta med sig båda hundarna på promenad, eller att gå på stan, en tur i bilen eller bara hälsa på någon. Men, bästa av allt vore om man separerade dom ännu mer än vad vi nu gör. För oss har det blivit så att jag går oftast med Kira och Jocke tar ansvaret för Maya...det har funkat bäst för oss. Men, men, men.....jag ångrar bittert att jag inte la mer krut på enbart Kira när hon var liten valp. En sak som är säker....det är väldigt lätt att vara efterklok. 
 
Så här skriver de i tidningen Jakt & Jägare:
 
EN HUND I TAGET
 
Ge valpen chansen att lära känna sin ägare, alla i familjen, utan för mycket inblandning av den vuxna hunden.
 
Men glöm inte att de den vuxna hunden egen tid.
 
Jobba mycket med lek. Styr leken, avbryt och belöna med lek. Fånga valpens uppmärksamhet och guida den att lyssna, till insikten att följsamhet leder till belönigar.
 
Skola långsamt in valpen i konsten att avvakta och ta det lugnt när du leker med den vuxna hunden - och tvärtom. Har den vuxna hunden varit ensamhund i hushållet behöver den också lära sig att det fortfarande - trots en lite valp - är människan som styr.
 
Undvik att alltid gå på promenad med båda två samtidigt i början. Dela upp tiden. det blir en kortare promenader med under tiden kan du fostra, styra, berömma och vägleda valpen utan inblandning utav den vuxna. Dessutom, om du behöver korrigera en av dem, är risken stor att också den andra tar åt sig - det blir alltså lätt missförstånd.

HAR DU TILLRÄCKLIGT MED TID?
 
Den viktigaste frågan som behöver ställas, när en hund i huset ska bli två, är om tiden kommer att räcka. Tid för att uppfostra, träna och vägleda en valp och samtidigt ge tid till den vuxna hunden.
 
I början, kanske fram till valpen är ett år, tar det dubbelt så mycket tid med två hundar - det kan utan överdrift ta tre gånger så mycket tid, eftersom den vuxna hunden mår bra av egen tid när en val ansluter till flocken.
 
Ja, vad ska man säga.....hmmmmm?
 
Jag tycker personligen inte att det är besvärligt med två hundar....och absolut inte att det tar minst dubbelt så mycket tid. Men, då har jag ju i och för sig inte separerat dom hela tiden heller.....och sällan (jag skämms), gått på promenad med en hund åt gången. Skulle jag gå med hundarna ensamma, ja.....då skulle tiden nog rinna iväg ganska snabbt och jag skulle få lägga många kilometer under mina fötter.
 
Men, bättre sent än aldrig...eller hur!!!!
 
Det är ju bara så lätt att glömma bort det när man ser hur roligt de har tillsammans.
 
 
Det finns alltså en hel del att tänka på när man skaffar hund nummer två.....tänk på det! Valpen behöver sitt och även den vuxna hunden = det tar en massa tid.
 
Allt om hundar | |
Upp