Ljuset i tunneln...
Jag har börjat skönja ljuset i tunneln.....idag har min febern pendlat mellan 37,2 och 37,7. Men, fortfarande inte helt feberfri...och det känns i kroppen kan jag lova. Jag har ju trots allt haft feber sedan i fredags.....och två av dessa dagar (lördag och söndag), har jag febern varit kring 40 graders strecket. Jag är helt slut på.....bara att vara ute med hundarna på gården har varit slitsamt. Benen känns som spagetthi och jag hade tänkt sätta mig ner på sparken en stund i solen, men det blåste så kallt. Jag vill ju absolut för allt i världen förlänga denna monstruösa flunsa. (Jocke han har pendlat mellan 38,3 och 38,9).
Ett tecken på att jag känner mig lite bättre...då åker kardan fram!
En dag som denna hae man ju verkligen önskat att man INTE var sjuk....vilket underbart väder det är ute. Det verkar även Kira tycka....för hon ville absolut inte gå in när jag inte orkade stå ute med dom längre. Hon verkar inte alls ha något emot att sitta och filosofera i sin ensamhet.....
Nu har jag gått in och sitter på köksbänken och tittar på henne genom fönstret.....hon stod säkert där i 10 minuter innan hon själv bestämde att komma in. Hon snusade i luften och tittade på bilarna som åkte förbi.....och verkade njuta av solens varma strålar. En tjej med stark vilja.....det är ett som är säkert!
För att göra matintaget lite roligare.....ja, då åkte foderbollarna fram. Tänk, att maten kan smaka så mycket bättre när de får arbeta för maten....
Undra hur länge denna förkylning kommer att sitta i kroppen? Man blir ju lite orolig med allt snack om Coronaviruset samtidigt som man ligger i hög feber och har hosta....suck! Har aldrig varit med om en sådan här förkylning.....inte med så många dagars feber (och hög dessutom).
Har ni klarat er från flunsan?