Kiras kastrering...
Kiras kastrering har både gått bättre och sämre än Mayas kastration (som gjorden den 6/2 - 2018). Bättre - för att det känns som om Kira blev hennes vanliga själv mycket tidigare än Maya. Förhållningsregelerna från veterinären var att inte låta hunden hoppa, springa eller leka med en annan hund eller gå långa promenader....och detta har varit så otroligt svårt. Det gick betydligt lättare med Maya....för då var det bara henne att ta hand om. Sämre - för nu har jag en busig Maya och en ännu mer busig Kira...och att få båda vara stilla är stört omöjligt.
Kiras operationsärr....som det ser ut just idag. Det är lite småskorpigt med rugor och jag har inte velat tvätta bort det genom att stygnens blåa tråd finns där- Jag är rädd att riva henne i dessa....men, i mogon så ska hon få ta bort stygnen och det kommer att bli så otroligt skönt.
När både Maya och Kira inte får leka med varandra utomhus...ja, då tar de helt enkelt in leken. Maya försöker få Kira att jaga henne och det är inte alls svårt att få med henne i leken. Det enda jag kan tänka är att hon kan ju inte ha ont om hon vill leka....som hon velat göra från dag 2 efter kastreringen. Det är så otroligt svårt att att få dem lugna....kan ju inte ge dem tuggben hela tiden. En sak som är säker....de båda töserna är snabba - riktigt snabba, och jag hinner inte med i svängarna alla gånger. Men, så fort jag upptäcker att det blir för mycket spring eller hoppandes i soffan så säger jag stopp.
Nu vill Kira mig något igen....hahhaha. Då sitter hon som en liten surikat och vinkar med sina framben. Det är inte så lätt att veta vad hon vill alla gånger, men helt klart så är det något hon vill göra eller ha - men vad?
