Gardiner och skära i berg...
Idag vid 14:00 tiden kom mina föräldrar hit....pappa ska börja skära i berget igen. Mamma ska ta hand om hundarna medan jag är ute och hälper honom. Jag vågar inte lämna Kira utan uppsikt än...om hon mot förmodan skulle komma år såret på magen efter kastreringen. Jag gav mamma en uppgift också...putsa fönstrerna på insidan i köket. Men, pappa behövde ingen hjälp av mig idag så då gick jag in och började stryka gardiner...
Vid 15:00 tiden fixade jag lite fika och vi gick ut och satte oss i solen en stund.
Nu är fikarasten slut och pappa hoppar ner i vallgraven runt vårt hus och fortsätter att skära i berget och jag, mamma och hundarna går in och fortsätter med gardinerna. Nu är köket klart och så var det bara resten kvar...pust. Så skönt det är när man fått ny färg på gardinerna....mina höstgardiner. Jag har tänkt att hela nedervåningen ska få ett lila tema i år. Tur man har massor med grdiner att välja bland.
Husse kommer hem...vi käkar och hundarna får sedan gå ut på gården en stund. Jocke fortsätter att skära i berget och jag tänker ta mig an det rum ni ser ovan i bild....matsalsrummet som det så vackert heter.
Jag blir så full i skratt när Kira trycker ut sitt huvud mellan altanbrädorna....det ser ju bara helt hysteriskt roligt ut. Allra helst när man ser henne utifrån....hahahah.
Jo, hennes operationssår ser jättefint ut....nu är rodnaden helt borta.
Igår kväll när jag släppte ut henne så fick hon en pudelryck - hon sprang, sprang och sprang. Jag försökte stoppa henne, men då trodde hon bara att jag lekte. Efter några rundor fick jag tillslut stopp på henne och var livrädd att såret skulle ha gått upp.. Men, tack och lov så var ingen skada skedd efter detta race på gården. Jag förstår henne....hon har en sådan uppdämd energi just nu så jag och hon håller på att bli galen. Hon vill springa och busa....och hon försår inte varför hon inte får göra det - det förstår inte Maya heller. Hur förklarar man detta för en hund?