Dag 3 efter kastrering

Idag går vi in på den tredje dagen efter Kiras kastrering - och allt blir bara bättre och bättre för varje dag. Det känns så otroligt skönt, men jag längtar så tills stygnen kan tas (den 17/9). Jag längtar också tills vi slipper ha på henne bodyn och hankisskyddet....det är besvärligt att ta av och på hela tiden. Men, det funkar.....och Kira accepterar detta utan som helst problem. Ibland verkar det som om hon väntar på att få ta på sig sin body igen efter att vi varit ute.
 
 
Ute på altanen är en favoritplats för båda hundarna. Ända sedan Kira varit liten så har hon stuckigt ut hela huvudet i gluggen mellan bärdorna, det ser så roligt ut. Maya däremot sticker enbart ut sin lilla nos.
 
 
Socktjuven har börjar härja i vårt hem igen...hahhaha. Hon var nyss uppe på övervåningen och snodde en av mina sockor. Än en gång...vilken tur det bara är sockor som hon koncentrerar sig på att sno med sig.
 
 
Så här ser hennes operationsärr ut idag. Jag vet inte om jag bara inbillar mig, men visst ser det ut som om rodnaden lagt sig lite från igår. Måste kolla mer noga när Jocke kliver upp - det är lättare om man är två som hjälps åt.
 
 
Lilla Kira vill gå in igen...

 
Mina härliga tjejer....nospussar varandra. Maya tycker att det är så konstigt att inte Kira leker med henne. Nog för att hon vill göra det, men vi sätter stopp för detta så fort vi kan. Det börjar bli svårare och svårare att hålla Kira stilla - det liksom spritter i kroppen på henne. Jag ser att hon fortfarande verkar ha lite ont, men det är ju inte underligt egentligen.
 
 
Men, en sak som jag upptäckt idag - jisses, så nackhåret tovar ihop sig på Kira i bodyn hon har på sig. Vi satt nu på morgonen....jag med en borste och förskte reda ut hennes tovor i nacken medan hon låg med huvudet i mitt knä. Pälsen blir som sockervadd....om ni fattar vad jag menar, så himla konstigt.