Eländiga berg...

Jocke håller fortfarande på att såga och hacka i berget....vi måste ner så djupt så att dräneringen överhuvudtaget ska ha någon nytta alls. När vi nu väl har grävt upp skiten så ska det banne mig blir rätt också....detta vill vi inte vara med om fler gånger på det här huset i allafall (hoppas jag).
 
Jag känner mig så värdelös nu när jag inte alls kan hjälpa honom med dräneringen...jag orkar helt enkelt inte just nu. Men, än fast jag är sjukskriven (lunginflammation), så känns det ändå inte ok att låta honom slita ut sig totalt. Men, hundarna har varit sällskap till honom idag....våra små hjälpredor. Det är bara synd att de inte kan hjälpa honom mer än att bara vara charmiga, nyfikna och instresserade av det han gör...hahahah.
 
 
Nu har Jocke och hans pappa (nu på eftermiddagen) skurit en massa skåror i berget - men, när de skulle använda hackmaskinen så ville den inte fungera. Det valde då att avbryta arbetet för idag - det tycker jag verkligen att de ska göra. Det är inte det bästa vädret att arbeta i...de blåser, är grått och kallt + att de kommer lite regnskvitter emellanåt. Jag tror inte det är så mycket kvar nu på den sidan, men vi har mycket mer berg kvar som måste bort. Hur kan de bygga huset (för länge sedan) och låta berggrunden vara kvar? Så otroligt konstigt! Vi har spånat lite och vi tror att de byggt källarvåningen i efterhand - det är det enda logiska - för annars måste de ju kommit in vatten i källaren från dag 1.
 
 
Nu ligger Jocke med sin värkande rygg på spikmattan....stackar min älskling som får slita så ont.