}
På morgonen när jag vaknade så gick jag och Maya först på en liten promenad och sedan när vi kom tillbaka så började jag packa ihop Mayas kompostgaller. Att det alltid är så mycket roligare att packa upp än att packa ner saker? Men, tillslut så var allt nere och vi kunde checka ut från campingen...
 
 
Vi stannade till nere vid hamnen i Norrfällsviken innan vi åkte hem de 9 milen. Vi gick bara på ena sidan mot gästhamnen till....vi orkade inte gå mer och jag måste hem för att försöka sova någon timma innan jobbet. Känner mig inte precis laddad över att jobba 12 timmars inatt måste jag erkänna....suck! Just söndagarna försöt väldigt mycket för mig när vi vill vara ute med husbilen på helgerna...men, men....thats life!
 
 
 
Nu åker vi hemmåt...
 
 
Det är någonting magiskt med höga kusten....så vackert det är!
 
Grillen är igång och snart blir det mat....mums!
 
 
Jag och Maya följde med när husse gick och diskade - Maya hittade en kotte som hon bar med sig hela tiden. När vi kom tillbaka till husbilen så var en av grannarna på campingen - en tysk - ute och kastade frisbee till sina hundar....två långhåriga taxar och en bayersk viltspårhund. Det tyska paret, hade dom ofta lösa och den större av dom skällde och lät inte alls snäll i kopplet tidigare på dagen när de kom till campingen. Han kom sedan fram till oss när de såg att jag lyfte upp Maya i min famn och sa att de var så snälla så....hmmm.....ska man verkligen lita på det. Han berättade (på knagglig engelska) att den större hunden var en ovanlig ras och att i Tyskland så måste man vara under 50 år, vara jägare samt vara hundkunnig för att överhuvudtaget få köpa en sådan hund. Fick inget bra kort på hunden, men det är den Maya tittar på när hon står i sin inhängnad (till höger om den stora tallen).
 
 
Senare på kvällen så ville "grannen" att vi skulle komma och sätta oss vid brasan han gjort på stranden. Det visade sig vara en gammal Järvedsbo och han visste vilka både mina och Jockes föräldrar var. Han heter Gidlund i efternamn och var långliggare här i Norrfällsviken. Vi satt och surrade med honom en liten stund innan vi begav oss mot Plattformen. Det är mysigt med eld...
 
 
Nu så...vi inte iväg på förrän vid 19:00 på kvällen på vår promenad. Var så orolig att det skulle hinna bli mörkt innan vi var framme eller hemma igen för den delen. Men...hua vilken hemsk väg att gå. Stigen var enbart at kullersten och det var fullt med rötter från träden över stigen. När vi äntligen kom fram så höll solen på att gå ner bakom trädtopparna...det var så otroligt vackert! Plattformen var en stort bygge mitt ute i ingenting och det var rätt mäktigt att klättra upp på. Det hade förstås varit trevligare med en klarblå himmel, men det var vackert och storslaget ändå.

Jocke bar Maya nästan hela vägen tillbaka så hon slapp gå på dessa förädiska stenar som fanns på kleppstensfältet...
 
 
Nu blir det mys inne i husbilen resten av kvällen...och det tyckte Maya var riktigt skönt...vi med för den delen!
 
 
Spara
När husse vaknat och vi alla käkat en god frukost + packat ryggsäcken, så gav vi ossa av alla tre på en liten promenad. Vi skulle gå till Storsand och ha lite picknick bland sanddynorna. På väg dit så passerade vi även en långgolfbana som vi stannade och tittade på en stund - det gick bättre för vissa och andra stod ute i skogen och letade bollen. Det är riktigt vackert här i Norrfällsviken....bara så ni vet!
 
 
Mayas koppelträning (hon fick ha rullkopplet på sig) gick sådär måste jag erkänna, men för första gången så fick hon springa lös utan koppel. Det roliga med det var att hon var duktigare på att vara lös än gå med koppel. Framme i Storsand så tog jag av mig skorna och gick ut i vattnet....hua så det var kallt. Maya hade det skoj på stranden, trots koppel på. Hon sprang ut till mig, men missbedömde djupet och vände snabbt tillbaka till stranden igen.
 
 
Tre gånger så stack hon långt före oss på en skogsstig och vi gömde oss för henne (vi såg henne hela tiden). Efter detta så gick hon inte så långt ifrån oss mer...kanske hon lärt sig lite på denna minisemester.
 
 
Väl hemma igen så slocknade Maya relativt snabbt i sin korg under bordet utanför husbilen.Vi tvåbenta passade på att sätta oss ner och fika upp det som fanns kvar i ryggsäcken. Nu ska vi ta det lugnt resten av eftermiddagen så att Maya får samla sina krafter för att sedan ta en promenad åt andra hållet...mot Plattformen denna gång.