Ny dag för träning...av liten Kira.

Strålande väder även idag....jag kan verkligen inte klaga. Jag njuter och hundarna med....så mysigt, men halt på gångarna på gården. Vi kan inte sanda heller genom att Kira äter ALLT som hon hittar på backen. Men, vad gör det....solen skiner och fåglarna kvittrar!
 
 
Grannen har skottat upp vägen bakom vårt garage idag. Maya tittade nyfiket på medan Kira satt på behörigt avstånd. Hon var inte vettskrämd, men på sin vakt - det var ju ett stort gult vidunder som levde om utanför vårt staket....hmmm. Men, efter han skottat klart så testade vi att gå upp där och samtidigt träna Kira att gå i koppel...hmmm.
 
 
När vi ändå var i farten så passade jag på att gå till brevlådan....och det gick hur smidigt som helst.
 
 
Nu ska vi åka iväg till Granngården och köpa en hundbädd till Maya...en likadan som jag köpte till Kira igår. Såklart brudarna måste ha samma bädd i bilburen....fattas bara annat! Men, först ville Kira busa uppe på snöhögarna en stund...hahaha.
 
 
Nu är den nya bädden inhandlad och jag måste säga att jag är så stolt och fascinerad över vår underbara lilla Kira. Hon låg i sin bädd när jag parkerade utanför Granngården och jag tänkte....hmmm....ett ypperligt tillfälle att träna henne att vara ensammen en liten, liten stund. När jag kom ut igen och kikade in genom bakrutan...då låg hon och sov som om jag adrig lämnat bilen. Underbart! Visst är deras nya matchande bäddar fina! Nu kan de själva välja om de vill ligga på mjukt eller hårt underlag....
 
 
Bädden som jag tidigare haft till Maya i buren var alldeles för stor för det utrymmet...så nu har den fått flytta in i gen till huset. Det tyckte både Maya och Kira om....de gick båda två och satte/la sig i bäden....de är ju bara för gulliga dessa två.
 
 
Tuggben, tuggben och åter tuggben - dessa går åt som smör hemma hos oss. Kira blir alldeles till sig när jag tar fram ett nytt tuggben, hon vill så gärna ha det nu på en gång....mums.
 
 
Nu ska jag upp på övervåningen (för att skriva detta inlägg), men Kira i famnen och Maya springandes före uppför trapprona. När vi kommit längst upp i trappen så får de ett ben var i munnen och de springer sedan raka vägen in till sovrummet och lägger sig på varsin matta och börjar tugga....och tugga...och tugga.
 
 
Vad vore livet utan dessa underbara varelser?