Få förunnat....
Jag såg en bild på FB.....och vilka minnen som kom tillbaka och jag kan nästan känna doften också av nyslaget hö. Nog är det väl bra mycket vackrare att se dessa ute på lägdorna än bondäggen (de inplastade höbollarna) som finns överallt idag.
Denna bild var det jag fick se:
Jag minns verkligen denna tid med glädje och lycka. Men, just där och då när man fick slita i värmen så var det kanske inte så skoj alla gånger. Jag kommer ihåg att vi (jag, min bror och två av mina kusiner) gjorde kojor i hässjorna...det var roligt.
Men, vi börjar med denna bild när jag sitter tillsammans med min docka och åker i ett hölass - så häftigt. Det är nog inte så många barn som fått göra det kan jag tro.....inte många efter min genereation i allafall.
Men, jisses vilka kläder man har på sig - snacka om färggrann....hahahah!
Nu till höhässjorna igen....här kan vi snacka barnarbete hahhaha. Nä, skämt o sido...jag fick nog bara posera på dessa bilder.
Potatisen ska också skördas.....alla som äter potatis får helt enkelt hjälpa till så gott man kan. Men, detta har min dotter också fått varit med om....hon har plockat potatis - men hade då oturen att ramla och slå ut en tand (3 år gammal).
Nu är vi kusiner lite äldre....så nu får vi ta i! På bilden ser ni min kusin Marie, min lillebror Mats, min kusin Helen och så jag. Jag kommer också i håg att när höet hade torkat så skulle de fraktas bort i lador...i dessa lador har vi haft hur skoj som helst. Att hoppa och bygga kojor i hö...det är ren ock skör lycka...och så doften...mmmmm - den underbara doften. Jag kan faktiskt än idag minnas tillbaka till den tiden så fort jag känner hödoften.
Åh, vad roligt att titta på gamla kort.....man blir så sentimental - helst när man ser tillbaka på sin egen barndom. Jag har haft turen att min mamma älskar att knäppa kort, precis som jag...det kanske går i arv avtryckarfingret..hahha. På grund av detta så finns mycket av min barndom dokumenterat och det är jag så glad över idag. När Izabell vill så har hon en hel hög med pärmar att hämta hemma hos mig....och hennes barndom är ännu mer dokumenterat än min - jag tror banne mig att hon har 6-7 pärmar fullproppade med minnen (jag har två).
Ha ni själva minnen av att åka hölass eller hjälpa till med höbärgningen?