Dimman slukar oss...
Dimman ligger som en tung blöt filt över oss här i Täfteå....det är fuktigt och rått ute och sikten är inte så bra den heller. Så när jag och Maya ska gå ut på en promenad så klar vi på oss reflexjackor....båda två. De är ju trots allt 90 km/tim efter den väg vi går + att det INTE finns någon som helst trottoar. Så med risk för livet så går vi mot skogen.....vi får vara rädda för bilar efter vägen och björnar i skogen....pust!
Det är vackert ute trots det är dimma, det blir liksom lite magiskt och skumt på något sätt....
Maya får ha kopplet på sig....man vet ju aldrig vad eller vem man kan stöta på när man traskar i skogen. Det kan vara allt från ryttare till häst, älgar, rådjur, harar, rävar, grävlingar och björnar. Men, som vanligt så märkte jag inte ett enda liv i skogen, men Maya var desto mer intresserade av någonting som fanns där. Vad vet jag fortfarande inte....hmmmm.
Det fanns fullt av stormfällen i skogen....efter den sista stormen vi hade här.
Nä, nu ska jag ta en kopp te och sedan fortsätta med städningen.