Ledsen och förbannad på en och samma gång!

Klockan 14:00 så hade jag en tid hos läkaren - för att kolla upp min mage. Jag har ju som sagt haft obehag från den sidan som stomipåsen satt ett bra tag nu. Men, först så ska jag försöka hitta en parkering....mycket folk på sjukhuset idag och så finns det vissa som parkerar som krattor.....grrrrr! Det vara bara att åka ett extra varv att leta och naturligtvis så hittade jag en plats längst bort från ingången....
 

Nu måtste jag skynda mig....klockan är redan 13:45.


Väntade, väntade och åter väntade.....klockan är nu 14:30 - en halvtimma sen är läkaren....suck! Där skyndade man sig minsan i onödan. Läkaren (Katarina Lorenz) kom in till slut - och började klämma på min mage och konstaterade ganska snabbt att jag troligtvis fått brock. Det enda positiva idag var att det var just Katarina som la ner min stomi och kommer ihåg ingreppet hon gjorde på mig...
 
Men, när ska min otur ta slut egentligen!!!!!

(Bilden kommer från denna sida)
 
Hon förklarade att genom att jag gjort två stora operationer i min mage på relativt kort tid så har inte magmusklerna på den sida som stomin satt på hunnit växa ihop igen....då kan tarmen ta sig förbi hålet som magmusklerna lämnat. Det är detta jag både känner och hör ibland...så himla obehagligt är det. Det blev ju liksom ännu mer obehagligt nu när jag vet vad som gör att magen blir som en ballong på ena sidan ibland....det är tarmarna som kryper ut. Fy, vad äckligt. Ho sa också att hon i första hand ska skicka en remiss till röntgen - så att hon med säkerthet vet vad det rör sig om. Men, att allt talar för BROCK!\n
 
Hon sa att jag sedan kommer att få bestämma hur jag vill göra. 1) Om jag inte tycker att det är allt för obehagligt så kan jag leva resten av mitt liv med en knöl på magen. 2) Vill jag verkligen lägga mig under kniven igen? 3) Om jag vill operera mig för att det känns obehagligt och stör mitt liv. 4) Väljer jag att operera mig så är det bra om jag går ner i vikt innan operationen - det var lättare att söva mig då trodde hon....jisses!

Men, det klart att jag INTE vill öppna upp magen igen - men, samtidigt så vill jag ju inte heller gå med en stor knöl på magen resten av mitt liv + att hon sa att om inte tarmen åker tillbaka in i buken så finns det en risk att den kan sno sig....ett klassiskt tarmvred med andra ord. Händer det att buken förblir hård och gör on så måste jag in på akuten direkt....kul att höra! Detta är en av anledningarna att jag vill operera mig...för att slippa att tarmen får ett veck och jag måste in på akutet i tid och otid.

Nu ska vi se när jag får remissen till röntgen och så tar vi tag i det efter det resultatet....suck! Nu ska jag åka och hämta Maya....och så åker vi hem.


Jag hann knappt innanför dörren när telefonen ringde - det var från FÖRSÄKRINGSKASSAN! Blev genast på helspänn när jag hörde henne presentera sig. Inte nu...jag ORKAR INTE MER idag!

Hon sa att genom att jag snart varit sjukskriven i 3 månader så måste de kolla upp om jag har rätt till ersättning från försökringskassan. Hon sa att det gått tre månader - den 10 december...och enligt deras regler så får man bara vara sjukskriven för menisken i tre månader innan man ska kunna arbeta igen. Detta kallas enligt henne en Försäkringsmedicinsk beslutstid.

Jag förklarade för henne att det inte var förrän den 24 oktober som jag fick röntga mig och sedan vänta i 9 dagar innan jag fick besked (2:a november), att det var mensiken jag hade haft sönder. Innan detta så trodde de att det var allt från artros, ledbanden och menisken. Det borde ju vara från detta datum som tre månader räknas...inte från början när jag inte fick någon som helst hjälp. Djävla skit!

Jag sa till henne att har du inte läst sjukintyget som läkaren sktivit - hon sa då att läkaren gör en medicinsk bedömmning och F-kassan gör en bedömning av arbetsförmågan. Hon berättade att nu i sommar så har regeringen satt ett betydligt större ansvar på arbetsgivaren....som är skyldig att erbjuda mig ett annant arbete som jag klarar av det arbete jag har. Jag berättade för henne att det läkaren skrivit är korrekt, men det ville hon liksom inte alls lyssna på. Han har skrivit att jag inte klarar av att jobba med mitt knä på det jobb jag har på en verkstad - med tunga lyft och vridningar av knät. Men, hon ville inte alls lyssna på mig. Hon ville ha mitt samtycke för att ringa min chef i morgon. Hon sa att hon även skulle ringa min läkare....om hon ansåg det var vid behov.
 
Kort och gott.....hör jag inget av henne så är jag fortsatt sjukskriven året ut - om hon hör av sig så måste jag tillbaka till jobbet än hur jag känner det i knät. Om detta är fallet så har jag alltså ingen rätt till sjukersättning längre....

Vad lever vi i för land egentligen? Hon sa att nu ska vi se på detta positivt....då skrattade jag åt henne. Fy skäms på mig...men, det lät så perverst när hon sa dessa ord just där och då. Positivt! Japp...eller hur! Jag bad henne om förlåtesle för att jag var så arg på henne....och förklarade att hon ringt på den absolut sämsta dagen. Berättade för henne om mitt besked om evetuellt brock jag fått idag....precis innan hon ringde.
Hur mycket ska en människa tåla? Hur länge ska jag behöva vara orolig?

Tack för att ni lyssnat på mitt djävla elände! 
 
Måste erkänna en några tårar rullat ikväll....känner mig så otroligt frustrerad, maktlös och rädd. Det är inte lätt att vara sjuk i dagens Sverige.....

Jag är så ledsen och känner mig helt maktlös. Det är precis som om de tror att jag är sjukskriven bara för att få vara ledig från jobbet - inte att jag faktiskt har ont på riktigt i mitt knä. Mitt brock är ju som sagt var en hel historia för sig själv....
 
Fan också!!!!!!
 
#1 - - Anonym:

Ta det lugnt Carina det ordnar sig alltid alla vet väl att jobba på en verkstad med ett trasigt knä funkar ju inte synd bara att Försäkringskassan inte har läst det kapitlet i Stora Läkarboken 😐. Sov Gott vi syns i övermorgon Kramar
Grannen med lilla 🐩

Svar: Tack ska du ha....ja, ibland undrar man hur de tänker. Sov gott och vi syns :)
CARINA WESTIN