Natt till fjärde november
(6 tim 13 min)
Natten till den fjärde november. Det är natten då deras Jonna försvinner spårlöst och det driver hennes föräldrar från vettet och varandra. Om Jonna hade varit liten, kanske fem år, eller tio år, då hade de tvivlat mindre. Då hade de varit helt säkra på deras dotter blivit mördad. Och sedan gömd, nedgrävd eller kastat i sjön. Det skulle ha varit lättare, för hon kunde ju inte ha rymt! Vart skulle hon tagit vägen? Men Jonna är inte liten. Hon är sjutton år och försvinner spårlöst. Det finns inget efterlämnat brev eller någon dagbok. Inte heller någon väninna som kan ge en förklaring. Magnhild och Jon lever i total ovisshet om vad som hänt deras dotter. Är det deras fel? Har Magnhild varit för dominerande? Har Jon varit för undfallande? Har de inte gett Jonna tillräcklig kärlek och omsorg? Kanske har Jonna själv valt att försvinna. Jonnas föräldrar mäktar inte med sitt eget förhållande, när de försvinner in i sina respektive infernon.
Hur väl känner vi våra barn egentligen, barnen som vi tror att vi vet allt om.Denna frågeställning går som en röd tråd genom Karin Fossums nya roman. Med sin mångsidiga bakgrund inom vård - och omsorgssektorn beskriver Fossum på ett skickligt sätt levande människor som trasas sönder av känslomässiga påfrestningar och behov. Natt till den fjärde november skildrar på ett insiktsfullt vis hur ensam en männsika kan känna sig i en familerelation, och hur hårt en sorg kan drabba, men också hur sorgen kan ge upphov till förändring.
Boken får en 5:a av mig!
En förälderns absolut värsta mardröm - deras enda barn försvinner spårlöst i natten mot den fjärde november. Det finns inte ett enda spår efter henne.....inte ett enda. Boken tar upp hur denna fruktansvärda sorg får de båda föräldrarna att glida ifrån varandra. Ingen av dem kan förstå den andres sorg...de talar inte med varandra, inte på riktigt. Den ena bara pratar om sin sorg och den andre väljer att sörja i tysthet - hur ska de mötas i sin sorg?
Jag tänker på att de måste precis varit detta som Malin Lindströms föräldrar måste ha gått igenom, en flicka som försvann spårlöst för många år sedan i Örnsköldsvik. I denna hemska ovisshet levde de i över 6 månader - då fann någon henne död i skogen. Jag kan inte föreställa mig hur detta måste kännas.....det går bara inte. Men, med denna bok så får man en liten bättre instikt över hur det kan vara som förälder till ett barn som försvinner.
Detta har alltid varit en av mina största faror när det gäller min egen dotter - jag vet inte hur jag skulle klara av en sådan situation. Jag tror jag skulle stänga mig inne i mig själv, precis som fadern Jon i boken...men, man kan ju aldrig veta och jag vill inte heller veta det!
Tänkvärd bok om sorg och hur olika människor kan sörja.....