Käraste Herman

(15 tim 29 min)
 
Ledaren för världens första statliga rasbiologiska institut 1922-35, läkaren och professorn Herman Lundborg i Uppsala, talade hotfullt om rasblandningens degenererande efftkter med fick i hemlighet barn med en kvinna av "fel typ" i Lappland. I den första boken om hans liv berättas om forskningsgåtorna han trodde sig lösa, om forskarvännerna i Nazityskland som var inflytelserika rasexperter, och om personer han mötte vid sina undersökningar, inte minst kvinnor, som skakade om hans tillvaro i grunden.
 
I tusentals brev till Lundborg kan vi följa honom, från det att han juni år 1913 ger sig av norrut på den första av många resor till Lappmarken. Han vill göra nytta för Sverige med den nya vetenskapen, rasbiologin: mäta, fotografera, samla och jämföra utseenden. Klassificera alla han mäter i högre och lägre ras. En av dem är Maria, som får följa med honom till Uppsala, bo på hans kontor och jobba där som städerska. När hon föder hans barn uppges att fadern är okänd. Pojken lämnas bort, men Maria lyckas faktiskt ändå få tillbaka sitt barn.
 
Lundborg hyllar Hitler, vill se ett Sverige med nästa bara nordiskt germanska blonda och blåögda människor i. Han utvecklar metoder för rasundersökningen som senare kommer att användas inom SS. Han var mannen som åtog sig ett storslaget uppdrag: att "rädda det svenska folket".
 
Boken får en 5:a av mig!
 
Jag kan verkligen förstå att Herman Lundborg intresserade sig för hur olika människor såg ut, men att gå från detta till att mäta huvuden är väldigt långt. Hans fascination av lapparna är helt otroligt....vilka år han lagt ut på denna forskning. Det är också väldigt intressant för att jag känner verkligen igen många av ortsamnen som han verkade på....tex, Vittangi (som en kompis till mig kommer ifrån). Han får också senare hjälp med att mäta och klassa in människor i olika fack av en kvinna från Gideå...som bara ligger någon mil från där jag bor. Människorna sorterades in i kortskallar och långskallar....det senaste var de rena svenskarnas huvudform och ansågs som en överordnad ras....just detta tar nazisterna efter, men då mot judarna.
 
Boken handlar som sagt var om Herman Lundborg och hur han blev en av världens ledande rasbiologer. Han fördömde rasblandning (som han kallade det), men trots detta så får han barn med en flicka från just Lappland och det står då att fadern är okänd. Vad skulle han annars kunna göra...om inte hela hans livs forskning skulle gå om intet?
 
Socialdemokraterna och Bondepartiet godkände Lundborgs forskning och gav honom även pengar för att fortsätta sina rasbiologiska studier och forskning. Men, det är konstigt att de inte tidigare insåg vart denna studie skulle leda till. Ända in till 70-talet höll dessa mätningar på innan det äntligen fick ta ett slut.
 
Fy vale...så illa samerna blev behandlade!
 
Här kan ni läsa mer om detta:
 
 
 
 
(Bilden kommer från denna sida)