Doggarnas blogg

Myt 1: ”Det finns väl allergifria hundraser som alla tål?”

 

Myt 2: ”Men det finns ju ingen hund här nu – då kan du väl inte reagera?” Jag vet att jag hade otroligt jobbigt när jag pluggade i Härnösand för en massa år sedan. Vi skulle då sitta en massa människor tillsammans i en aula på föreläsningar och det finns vissa som har katt eller hundhår på kläderna...och det räcker för att det ska börja klia i mina ögon. Har också varit med om när man var yngre och var ut på krogen....då råkade jag alltid få en kram av någon som kramat sitt katt eller hund precis innan de gick ut....suck....där försvann mitt smink i ett nafs.

 

De som själva inte är allergisk tänker inte på detta....att djurets päls följer med i kläder och hår!

 

Myt 3: ”Ta bara lite medicin så ska du se att det går bra!”

Allergimedicin kan ofta lindra symtom tillfälligt hos personer med lättare allergibesvär. Men för personer med svårare pälsdjursallergi hjälper inte enbart medicin utan de behöver vistas i så djurfria miljöer som möjligt.

Allergimedicinerna har verkligen blivit bättre och bättre. De allergimediciner jag fick ta när jag var mycket yngre måste ha haft sömnmedel i sig. Det var så hemskt att ta denna lilla bruna tablett....jag orkade ingenting efter ett tag utan satt och halvsov i ett hörn....hur kul är det? Men, jag gillar inte att ta tabletter, men de hjälper verkligen om jag måste hem till någon som har just hund eller katt.

 

Myt 4: ”Lite får man väl tåla.”

Ju högre halt pälsdjursallergen och ju oftare man utsätts – desto större risk för reaktioner. Det gäller speciellt för personer med svår pälsdjursallergi. Allergi mot pälsdjur är en av de vanligaste luftburna allergierna och de som har astma som utlöses av pälsdjur bör inte i onödan utsättas för att träffa djur – särskilt inte i offentliga miljöer inomhus.

När jag är sjuk (som jag är just nu) så känner jag av min allergi så mycket mer och är mycket mer känslig. Jag har tack och lov inte en svår pälsdjursallergi...jag kan ju ha pudel...praise the Lord! Jag har även fått astma på äldre dar...men det var helt enkelt mitt eget fel. Jag har fortfarande väldigt svårt att acceptera min allergi, trots mina snart 50 år. Izabell fick ha råttor hemma och så skaffade vi även en kanin = astma på direkten, det blev helt enkelt för mycket för min kropp att tåla..

 

Myt 5: ”Jag har hört att ha hund kan skydda mot allergi.”

Forskningen är inte entydig om pälsdjur i spädbarnsåren kan innebära en skydd eller en risk att utveckla allergi. Men för de personer som redan utvecklat pälsdjursallergi rekommenderas att ha ett djurfritt hem och att inte i onödan träffa djur eftersom djurkontakt kan förvärra besvären och risken ökar att utveckla astma.

Jag vet av egen erfarenhet att om jag inte är omkring tex en pudel på väldigt lång tid...ja, då känner jag av den på direkten. Det tar ca 3-4 veckor innan kroppen har vant sig med de allergiämnen som hunden har på sig. Men, redan som barn var jag mycket hos min farmor/farfar och de hade både hund och katt....och jag visade tydliga tecken på allergi redan då.

Myt 6: ”Men vi har ju städat, då kan du väl inte bli sjuk?”

Städning kan minska halten pälsdjursallergen förutsatt att man städar på rätt sätt och upprepar om det behövs. Det behövs då en dammsugare med filter som klarar att avskilja små partiklar från pälsdjur, att alla ytor fukttorkas där djuret varit och att alla skrymslen görs rent eftersom hundallergen kan spridas via luften. Vatten och fuktig trasa bör bytas mellan varje rum. Städning med dammsugare utan bra filter kan snarare förvärra då den sprider runt djurallergen.

Städa är det värsta en person kan göra innan en med allergi kommer....det kan vara svårt att förstå. Men, om man inte har en dammsugare som tar hand om de små partiklarna som virvlar ut ur dammsugaren så kan men helt enkelt låta bli. Att vårtorka golven är betydligt bättre...då virvlar det inte omkring så mycket i lägenheten/huset.  På tal om dammsugare så önskar jag mig en allergidammsugare när jag fyller år eller till julklapp.