Klanernas uppbrott
(21 tim 57 min)
Kring den legendariska staden Rhuidean salmas aielfolkets klaner för att hylla Rand som Draken återfödd. Man gör sig också beredd att tränga över den fjällkedja som Aielöknen från västerns länder och tåga mot Tar Valon. På så sätt vill Rand bevisa sin legitimitet för de mäktiga aes sedaierna. Men alla klaner erkänner inte Rand. De bryter upp under sin ledare, vilken gör anspråk på att vara den profetiorna siat om, och faller plundrande och härjande in i Cairhien på andra sidan fjällen. Nu finns inget annat val för Rand än att med sitt folk förfölja renegaterna.
Boken får en 3:a av mig.
Jag tycker att det är så otroligt mycket upprepningar i böckerna...håller på att bli tokig på detta. Varför förklara någon som man redan gjort i tidigare böcker? Det är väl ingen som hoppar in och börjar läsa en bok mitt i en serie...eller?
Boken handlar om Rand och hur han försöker samla alla aiel klaner för att en gång för alla visa att han är Draken återfödd. Allt går bra tills en annan i aielklanens folk också ställer sig upp med samma tatueringar som Rand har...drakar på båda armarna och händerna. Han hävdar att Rand ljuger och att det är han som är den riktiga Draken återfödd. När han tillsut lämnar Rhuidean så tar han med sig nästan hälften av klanerna....de som tror på honom mer än på Rand.
Tornet har fallit och den amyrlintronande har avsatts och blivit släckt från urkällan....det sitter nu en ny på tronen i vita tornet...som blir mer och mer svart för var dag som går. Drottningen (Elaynes mamma) har blivit förhäxad av en man som håller på att försöka ta över tronen. Elayne, Egwene och Nynaeve kämpar på sina håll, allt för att förbereda vägen för Rand och ta reda på så mycket som möjligt om de svarta ajhorna och de andra som står under Skuggans beskydd.