Kuros torra nos....never ending story!
Varit till Reginas igen med Kuros torra nos - denna gång trodde veterinären att han kan ha en autoimmun sjukdom som gör detta med hans nos. Hon sa att han stött på enstaka storpudlar med detta problem, men oftast så sitter den torra nosen på labradorer och andra retrivers.
Hon kollade hans temp, lungor, tassar och tog ett blodprov och allt kom tillbaka helt ok....oj, så skönt! Men, hon skulle skriva ut en salva till honom som vi ska smörja på hans nos....kanske för resten av hans liv. Vi ska i allafall börja med denna salva (som Jocke hämtar ut i morgon på hans lunch) tills hans nos ser ut som en riktig nos igen och sedan kanske bara behöva smörja en gång om dagen. Hoppas nu det är detta som är problemet och det var också skönt att höra att det inte alls smittar.
Jahapp....då var man lite fattigare igen då! Köpte även ett tuggben till Kuro och ett nytt halsband till Maya....det som följde med från uppfödaren hade ingen krok att fästa kopplet i...
Det som är knepigt är att han blev bättre på nosen förra sommaren när vi var ute med husbilen. Regina berättade då att hon hade en ägare som upplevde precis tvärtom med sin hund, att den blev bättre när den var hemma än ute efter vägarna på semester och utställningar. Är det stress? Hmmmm?????
Jag, en människa, besväras av iskall blöt näsa. Ingen vet varför. Eller hur jag kan bota den🤔