Sorgen...dag 2

Ja, vad det är tomt här hemma utan Royce....så fruktansvärt tomt och tyst! Jag saknar så hans snarkningar, hans tassar som vandrar om natten, gnekandet från korgstolen som var hans favoritplats att sova i. Blir bara så ledsen....tårarna rinner fotfarande!
 
Kuro beter sig också dämpat....han ligger mest och sover. Undra hur mycket han försår av det som hänt Royce? Saknar han honom? Känner han att jag är ledsen?
 
 
 
Idag har det varit så jobbigt att plocka undan hans grejer, som koppel, regnkläder, reflexväst, hans korgar m.m. Hans korg och plädar är just nu i tvättmaskinen och jag hoppas att de kommer att bli rena och fina igen.
 
Det första jag ser när jag ska gå ut bara med Kuro...är hans favoritleksak över alla andra - en gammal, gammal tingest som en gång varit en färrgsprakande boll. Ja, naturligtvis började tårarna rinna igen.....kändes dumt att gå och grina efter vägen...men, det sket jag i. Kuro han gick så fint vid min sida...precis som om han fattat att jag är ledsen. Känns så konstigt att bara vara ute med en hund...ja, det är många år sedan nu....suck!
 
 
Men, livet har sin gång trots allt! Än hur ledsen jag är så kan jag inte annat att le när Kuro börjar busa hemma på gården när vi kommit hem från promenaden. Han är en riktigt stor glädjespridare den hunden....tack Kuro för att du fått mig att le idag! Är så otroligt glad över att jag fortfarande har en hund här hemma - annars hade sorgen tagit överhand totalt är jag rädd! Kuro är min flytväst just nu...och Jocke förstås (men han är ju på jobbet) så han fåt ta hand om mig när han kommr hem....då får Kuro ledigt en stund. Känns hemskt att lasta över min sorg på Kuro, men jag inbillar mig att han tycker att det är helt ok. Jag har varit där för honom under alla dessa år...så nu vill han få vara där för mig! Så känns det i allafall!
 
 
När jag gick upp på övervåningen för att skriva om detta så är det första jag ser Royces korgstol i vårt sovrum...och tårarna rinner igen! När ska denna smärta ta slut? Jag vet att det gått lite över ett dygn bara, men ack så det är jobbigt och tungt. Den stolen ska få stå kvar.....som en heligt minne!
 
 
Blev helt chockad över vad jag såg när jag tittade ut i sovrummet....Kuro ligger i Royces korgstol, där har han ALDRIG legat förut! Han ser ut att ligga så skönt....den fällen måste ju vara full av Royce lukt! Han saknar honom nog också...jahapp....då gråter man igen då!
 
 
Åh, vad jag skulle vilja ha möjligheten att få krama om Royce bara en gång till...just nu! Saknar honom så det gör ont i kropp och själ! Bilden nedan....får jag nöja mig med....suck!....och så gråter man igen! Hur många tårar kan man ha?
 
 
Du är så saknad lilla älskade vovve!!!