Sorgen när ett husdjur dör

Hittade en sån träffsäker artikel om just detta ämne på denna sida - Sorgebearbetning. Texkt från denna artikel kommer skrivas i fet stil och mina egna tankar i normal text...
 
(Bilden kommer från denna sida)
 
"Att mista ett husdjur kan vara en oerhört smärtsam upplevelse. Det inte många mänskliga relationer som innehåller samma kravlösa kärlek som relationen mellan ett husdjur och dess ägare. För många människor är relationen till ett djur det närmaste vi någonsin kommer upplevelsen av villkorslös kärlek".Jag håller fullständigt med det som de skrivit....villkorslös kärlek....det kan man nog inte få någon annanstans än från just en hund. I ett vanligt förhållande mellan man och kvinna så finns det oftas krav på varnadra, mer eller mindre hos vissa. Men, en hund.....ja, det älskar dig ovillkorslöst och alltid!
 
"Vi känner också till hur oerhört viktiga husdjur kan vara för människor. Dels för alla ensamma, men också för de miljontals par som inte kunnat få barn och som istället blivit underbar husse och matte för sina husdjur. Relationer där djuren varit lika självklara familjemedlemmar som någonsin en annan människa". Tänk dig så många människor ute runt våran jod som är helt ensamma och har "bara" sitt husdjur som sällskap. När då denna dör....det måsta vara en sådan tragisk förlust som man kan likställa med om en närstående familjemedelm skulle dö. Det är just detta som vissa männsikor inte kan förstå - hur man kan likställa ett djur med en människa. Men, jag lovar dig.....sorgen är inte mindre bara för att det råkar vara ett djur.
 
"Vi känner dessvärre även till hur sörjande djurägare ofta såras av okänsliga kommentarer. Saker som sägs i all välmening, till och med i syfte att vara stödjande, men som bara känns sårande. Kommentarer som ”det var ju bara en katt” eller ”varför skaffar du dig inte en ny hund?”. Att minimera förlusten eller att försöka ersätta relationen med en ny förringar dock bara sorgen – vilket av den sörjande ofta upplevs som kränkande. Ingen skulle komma på tanken att säga ”det var ju bara ett barn” eller ”varför skaffar du dig inte ett nytt barn?". Det här är väl det absolut värsta man kan säga till någon som sörjer.....men, ryck upp dig - det var ju bara en hund! Nä, fy så okänsligt dessa kommentarer kan vara. Jag har ännu inte lyckas höra en sådan kommentar....tack och lov! De som säger sådana saker kan aldrig ha haft ett djur i sitt liv....
 
"Att bearbeta sorgen efter ett husdjurs död behöver bearbetas precis som vilket dödsfall som helst. Vi behöver upptäcka och fullborda allt som är oavslutat. Vi behöver få sörja vår relation utan att det läggs någon värdering på vår sorg". Så sant...så sant!
 
 
Sorg är en del av kärleken!