En förmiddag i Täfteå..

Idag har Jocke hunnit med över 1 timmas promenad med en superglad Kuro. Om ni bara kunde fatta så jag saknar dessa långa promenader...inte bara 5 minuter som jag lyckas gå just nu. Längst ner på sidan kommer lite uppdateringar om min obefintliga vistelse på sjukhuset....
 
Smile to the camera!
 
 
 
Jag har dammtorkat inne i husbilen och haft sällskap av Kuro. Kuro har både legat ute och tuggat på ben och varit med mig inne i husbilen. Oj, är helt knäckt efteråt....har riktigt ont i magen just nu, suck! Har ingen ork alls kvar i kroppen...totalt noll känns det som. Bara jag anstränger mig det minsta lilla så får jag knip i magen/tarmarna. Men, nu är lilla Sara ren och fin....så nu är det bara att fylla skåpen med allt som hör ett kök till.
 
 
 
Jocke har bytt till sommardäck på min bil...tack så mycket älsklingen min! Hade inte fixat göra detta själv just nu...inte en chans.
 
 
 
Jo, för några månader sedan så har grannen tvärs över vägen köpt en labradoodle! En av deras söner var här vid juletid och sålde jultidningar och han klappade Kuro mest hela tiden och berättade att han tyckte så mycket om hundar, men att han var allergisk. Jag berättade då för honom att det är jag också....därför kan jag ha pudel, och så skaffar dom sig en labradoodle...och, ja ännu en tik till byn! Nu är det bara Kuro kvar som är kille, än fast han är kastrerad - kan man kalla dom killar då?
 
 
 
Jo, har ju inte berättat att jag pratade med min läkare i fredags och hans ska nu skicka in en ny remiss till kirurgen (hoppas dom inte bara skickar tillbaka den till honom som de gjorde förra gången). Han sa att det är alldeles för lång tid för mig att vänta på röntgen ända tills tidigast den 11 maj...kan inte annat än att hålla med honom. I fredags så var jag fortfarande ledsen över Royce (det är jag i och för sig än), så jag kunde bara börja grina helt plötsligt, kanske bra att jag började grina i telefonen så att läkaren kanske en gång för alla fattar hur jobbigt jag har det just nu. Nu håller vi tummaroch tår att jag får en kallelse från kirurgen...vad de nu ska göra förstås! Men, att det rör på sig i allafall....det är ju alltid något i allt detta ingenting! Det är fortfarande ingen som helst skillnad på mitt toaspringande - inte ett dugg....på alla dessa månader....det är över två månader nu! Dag som natt!
 
 
 
 
Spara
Spara