Dag 14 - hemresa
Dag 14 - hemresa
(30/9-13)
Jahapp.....då var denna semester slut!
Vid 07:00 på morgonen så började vi vår långa resa tillbaka hem till Sverige...med blandade känslor. Jag skulle så gärna vilja stannat kvar fler dagar, men samtidigt så saknar jag hundarna något otroligt...och min egen säng!
Resan hem gick via Orlando - Newark......Newark - Arlanda......Arlanda - Umeå....och sissådär 19 timmar senare så stod jag/vi på svenska mark igen i ett höstlikt och regnigt Umeå!
Flygplatsen i Florida
På väg mot Newark...
Up, up and away!
New Yorks siluett ser man i bakgrunden...
Vårt flygplan hem till Sverige...
Jag och Izabell har hittat en laddningsstation för mobilerna....lycka!
New York i dimma...
New York sett från flygplatsen i Newark
Kö på startbanan...alla vill hem!
Hej Då Amerika.....I hope I´l see you soon!!!! Om ni tar fram förstoringsglaset så kanske ni kan se att jag lyckades få Frihetsgudinnan på bild (hon ska vara någonstans mitt i bild...lite åt höger).
In i solnedgången.....och mot moder Svea!
Än en gång så måste jag få tacka Joakims föräldrar Karin och Alrik som tog med oss (jag, Joakim och Izabell) på denna underbara resa! TACK!
Denna resa har varit helt underbar...från början till slut!
Så mycket som jag fått se, känna, lukta, åka.....det kommer nog ta ett tag innan allt sjunker i skallen! Vi skulle fått haft minst en vecka till i USA, vi hade försökt få in så mycket som möjligt på dessa 14 dagar. Vi hade som sagt var alla dagar spikade...förutom den sista!
Allt tycker jag har fungerat superbra.....förutom lite mindre problem med bilåkningen - det fanns fyra personer som kunde känna av åksjuka...men det löste sig det med!
Skulle helt klart kunna göra om denna resa - mer er allihopa i morgon om det bara gick!
Så Tack igen Karin och Alrik för denna underbara resa! Tack Christer och Karolina för att ni var med! Tack Joakim och Izabell för att ni tog hand om mig!
Jag ringde till min mamma när vi landade i Umeå och talade om att vi var snart hemma. Min mamma sa att Kuro måste ha hört min röst....från den stunden så hade han suttit/legat framför ytterdörren och smågnällt och varit lite orolig.....min älskade lilla Kuro!
Oj...vad hundarna blev glada när vi kom till Järved för att hämta hem dom! Kuro var överlycklig och han visste inte riktigt vad han skulle göra och lilla Royce han var som ett frimärke på Jocke. Åh...vad jag älskar mina hundar och jag var minst lika glad över att äntligen få träffa dom igen!